Jag utbildade mig till kirurg men det tog många år innan jag kom iväg. 1990 for jag på mitt första uppdrag och då hade jag en gedigen utbildning och nästan 20 års erfarenhet av allmänkirurgi. Jag hade varit i kontakt med Röda Korset i många år men det behövdes inte så många kirurger förrän i slutet av 1980-talet och på 90-talet då det pågick många väpnade konflikter i världen, till exempel i Etiopien, Somalia och Afghanistan. I väpnade konflikter verkar den del av Röda Korset som heter ”Internationella rödakorskommittén” (International Committee of the Red Cross, ICRC).

Mitt första uppdrag skulle vara i tre månader i ett land med en lågintensiv väpnad konflikt sedan många år. Jag skulle vara kirurg på ett litet sjukhus där det saknades kirurg och ta hand om de skadade som kom, oftast ett par per dag, mest skottskador. Att arbeta med begränsad utrustning, personal med varierande kompetens, ingen kollega att fråga eller diskutera med och ingen möjlighet att skicka någon till ett annat sjukhus var en utmaning men eftersom arbetsbelastningen var låg och jag hade lång erfarenhet fungerade det ändå bra och var intressant och lärorikt.

Men en vecka innan mitt kontrakt tog slut ändrades situationen dramatiskt då strider utbröt nära sjukhuset och till och med inne på sjukhuset. Under tre veckor pågick striderna i staden och det kom ungefär 1200 sårade till sjukhuset. Det var bara att sätta igång att operera. Skadorna var som tidigare mest skottskador men det som var svårt var att all kontakt med yttervärlden var avbruten och vägarna blockerade. Jag kunde inte meddela min chef eller anhöriga att jag satt fast och ICRC kunde inte komma med mer personal, utrustning och mediciner. Inte förrän efter tre och en halv månad tog striderna slut och ICRC kunde komma och jag så småningom åka hem.

Året efter fick jag ett nytt uppdrag, bara fyra veckor, men på grund av häftiga strider kunde jag inte heller då fara hem i tid utan fick fly då det inte gick att arbeta och mesta tiden var i skyddsrum.

Sedan har jag fortsatt, men aldrig igen råkat ut för något dramatiskt. I flera år arbetade jag på ICRC’s högkvarter i Genève och lärde mig mycket om allt annat ICRC gör, som fängelsebesök, vattenprojekt, familjeåterförening och har deltagit i många olika projekt i världen. Nuförtiden håller jag framför allt utbildningar i krigskirurgi och har de senast åren gjort det i bland annat Tadjikistan, Vietnam, Ukraina och Japan.

Överallt är Röda Korset välkänt och respekterat och det känns fantastiskt att vara en del av denna världsomspännande familj. Att åka ut med Röda Korset är ett privilegium; att träffa och arbeta med likasinnade från andra delar av världen. Men det är inte riskfritt och man bör alltid vara beredd att göra det som behövs just då och som kanske inte står i arbetsbeskrivningen.