Ali siktar mot OS och tränar ensamkommande

Lysrör i taket och kämpalust i väggarna. Ingrodd svett, gummigolv och guldpokaler.

Här, i en källarlokal i Stockholm, tränar en av Sveriges bästa boxare. Han satsar allt för att vinna OS 2020 och kan titulera sig svensk mästare i lättvikt. Men vägen hit har varit lång för Ali Yusefi 22.

Han växte upp i Afghanistan och tillhör minoritetsgruppen hazarer.

– I mitt hemland fanns ingen framtid. Mitt folk blir diskriminerade, slagna och mördade och jag kände mig alltid rädd. Varje dag var en kamp för att få mat på bordet. Jag var tvungen att fly för att överleva. 

Flykten beskriver han som en lång mardröm. Han sov utomhus, livnärde sig på att plocka apelsiner och var ständigt hungrig och smutsig. Han färdades till fots, under lastbilar, över hav och berg.

– Många minnen är så hemska att jag inte vill tänka på dem. Jag har sett så mycket som jag inte hade velat se och det känns som att jag är äldre än 22 år.

Han visste ingenting om Sverige när han slutligen kom hit. Han tyckte det var vackert, trots kylan.

– Jag kände att jag kunde bli lycklig här.

Men snart tog ensamheten överhanden. Han saknade sin mamma, saknade ett språk och kände sig inte hemma.

– Jag tänkte mycket på flykten och jag mådde inte bra.

Han började boxas och i boxningen hittade han vänner, ett sammanhang och ett mål.

Idag, sju år senare, boxas han på elitnivå och många ensamkommande har honom som en förebild. Därför har han börjat träna andra ensamkommande.

– Ett sammanhang är så viktigt i ett nytt land. Det ger ett språk, nya vänner och en mening, precis som mycket av Röda Korsets verksamhet gör. Utan boxningen vet jag inte hur det hade gått för mig.

Drömmen om OS 2020 kommer allt närmare för Ali Yusefi.

– Jag har klarat så mycket och överlevt allt. Varför skulle jag då inte klara att ta OS-guld? Inget känns omöjligt, säger han.

Text: Karin Herou
Foto: Gustav Gräll