Jag känner mig behövd!

Hon hinner inte ens in i läxläsningslokalen på biblioteket i Rinkeby innan hon får första frågan om hjälp. Elsa Krantz sätter sig med en kvinna som läser till barnskötare och har problem med begreppet ”socialiseringsprocess”, för att sedan gå vidare till en sjuårig pojke som vill träna på att läsa och skriva. Båda har utländsk bakgrund, i likhet med de allra flesta som söker sig till Röda Korsets läxhjälp i Rinkeby. 

- Det är angeläget att de här barnen får extra hjälp med sitt skolarbete eftersom många inte behärskar svenskan helt. Även vuxna studenter som kommer hit har problem med språket, säger Elsa Krantz. 

Varför? För att det behövs!

Det är snart två år sedan hon kontaktade Röda Korset och frågade vad hon kunde hjälpa till med. Sedan dess har hon tagit tunnelbanan från hemmet på Kungsholmen i Stockholm och åkt de åtta stationerna till Rinkeby en gång i veckan. Varför? För att det behövs helt enkelt. Det är ”behjärtansvärt, som hon själv säger, och inte märkvärdigare än så. 

- På måndagar hjälper jag till med svenskträning på Röda Korset i Bromma.

Det råder ingen tvekan om att Elsa Krantz är en ovanligt pigg 91-åring och hon har inte några planer på att dra ned på tempot. Före pensionen arbetade hon som jurist, bland annat på Konsumentverket och Boverket.

- Jag är inte någon lärare men svenska språket behärskar jag. Tyvärr är det aldrig någon som vill ha hjälp med tyska. Det är ju inte så populärt nuförtiden, konstaterar hon med ett leende.

Roligt att möta barnen

Frivilliguppdraget är inte bara behjärtansvärt och angeläget, utan också väldigt roligt.

- Det är kul att möta de här barnen och att se hur fina de är med varandra. De är så snälla och rara, säger Elsa Krantz.