Våra sajter

Här hittar du länkar till Röda Korsets övriga sajter. Visste du att Röda Korset har både en högskola och en folkhögskola? RedNet är vårt intranät. Kommunsidor och frivillig riktar sig till dig som vill engagera dig i Röda Korset lokalt. Röda Korsets Ungdomsförbund finns för dig som är yngre än 30 år.

Kvinna bär tungt på gata i Kongo

Kongos kvinnor dubbelt utsatta för våld

Våldet och konflikterna i Kongo-Kinshasa slår hårt mot befolkningen. Inte minst mot kvinnor. Vi hjälper de som utsätts att ta makt över sina liv.
Våldet och konflikterna i Kongo-Kinshasa slår hårt mot befolkningen. Inte minst mot kvinnor. Vi hjälper de som utsätts att ta makt över sina liv.
Publicerad: 20 nov 2019
Lästid: ca

Solen har precis gått upp över bergen i öster och speglar sig i Kivusjöns lugna vatten. Det är gryning i Minova och en rostig pråm ligger vid stranden, redo att packas med stora, gröna bananklasar som ska fraktas iväg för att säljas. Kvinnor hastar fram på den gropiga huvudgatan där den röda jorden glänser i morgonljuset. Förutom bananer bär de enorma säckar på ryggen, fyllda av palmkärnor som ska bli olja, ved till bränsle eller kassava att göra gröt på. 

En bit bort klättrar byn Kalungu på de klargröna bergssluttningarna, mönstrade av små fyrkantiga odlingar. Som överallt i Kongo är det kvinnorna som odlar, skördar och bär. Men arbetet är förenat med vånda och skräck. I stort sett alla kvinnor pratar om våldtäkterna.

Överfölls av tre män

– Jag och tre andra kvinnor hade varit uppe på högplatån för att köpa bönor, fyra timmars vandring hemifrån. Marknaden öppnade sent så när vi skulle gå hem igen var det mörkt. Vid en flod mötte vi tre män med vapen. De andra hann fly in i bushen men jag gick först och männen fångade mig. Vill du dö eller bli våldtagen?, sa de. Sen höll de fast mig i händer och fötter, och gjorde det. 

Tårarna rinner, men Florence vill berätta. Övergreppet som skedde för bara en månad sedan är färskt  i minnet. Bredvid, i skuggan under en palm, sitter vännen Esther och håller hennes hand.

– När natten kom försvann de med mina bönor och lämnade mig ensam kvar. Senare hörde jag röster och ropade på hjälp. Jag hamnade på sjukhus och fick stanna över natten.

Ge en gåva som räddar liv

Vi är på plats och kan garantera att pengarna går direkt till de som behöver dem. Stöd vårt arbete i krig och katastrofer.

Fyll i valfritt belopp
Minsta belopp är 50 kronor
kr

Ge en företagsgåva som räddar liv

Vi är på plats och kan garantera att pengarna går direkt till de som behöver dem. Stöd vårt arbete i katastrofer.

Fyll i valfritt belopp
Minsta belopp är 100 kronor
kr

Ge en gåva som räddar liv

Vi är på plats och kan garantera att pengarna går direkt till de som behöver dem. Stöd vårt arbete i krig och katastrofer.

Ge en gåva som räddar liv

Vi är på plats och kan garantera att pengarna går direkt till de som behöver dem. Stöd vårt arbete i krig och katastrofer.

Tack för din gåva!

Du kommer snart att få en bekräftelse skickad till din mejladress.

Ge en företagsgåva som räddar liv

Vi är på plats och kan garantera att pengarna går direkt till de som behöver dem. Stöd vårt arbete i katastrofer.

Uppgifter

Ge en företagsgåva som räddar liv

Vi är på plats och kan garantera att pengarna går direkt till de som behöver dem. Stöd vårt arbete i katastrofer.

Tack för er gåva!

Ni kommer snart att få en bekräftelse skickad till er mejladress.

Både Florence och Esther är med i en kvinnogrupp i byn, som Röda Korset utbildar i första hjälpen. Flera av dem är lokala rödakorsvolontärer. Vid dagens utbildningspass får Florence veta att Röda Korset även stödjer ett kvinnocenter i närheten, som hjälper våldsutsatta kvinnor och sprider kunskap om kvinnors rättigheter. Hon säger att hon ska ta kontakt. Florence, 45 år med åtta barn och fem barnbarn, har inte vågat berätta för sin familj om vad hon varit med om.

– Om min man får veta så slänger han ut mig. Vad händer med barnen då?

Våld inom äktenskapet

Florence delar sin historia med otaliga kvinnor här i provinsen Syd-Kivu i det konfliktdrabbade östra Kongo. Om rädslan för att ta sig till odlingarna där maten till familjen finns. Om de brutala övergreppen som är så förknippade med skam att ingen vågar prata om dem. Om att våldet finns även inom familjerna, det är kvinnans roll att tjäna familjen och lyda sin man.

– Kvinnors rättigheter betyder ingenting här. Jag ska odla, laga mat och tvätta. Vad sker om jag inte gör det? När jag har sålt något på marknaden ska min man ha pengarna och då händer det att han använder dem för att gå till en prostituerad, säger Inés, en av de andra deltagarna på kursen.

På det smutsiga golvet ligger en vit presenning. Här tränar kvinnorna på första hjälpen, under ledning av Jean Claude Mutalemba från Internationella Rödakorskommittén, ICRC. Det är den del av rödakorsrörelsen som finns på plats för att vårda och skydda människor i krig och konflikter. Gruppen provar att spjälka ben och ta hand om skottskador. Ett par kvinnor visar hur de brukar hjälpa kvinnor som blivit våldtagna. Med hjälp av tyg och, om det finns, plast försöker de stoppa blödningar
samtidigt som de döljer för omgivningen vad kvinnan varit utsatt för. Några första hjälpen-kit finns inte här.

– Tänk att mina kläder kan hjälpa till att rädda liv. Det visste jag inte förut, säger Esther och drar i det gulmönstrade batiktyget hon har om kroppen.

Första hjälpen-kurserna har höjt kvinnors status. Deras agerande vid trafikolyckor imponerar på människor, säger deltagarna när passet avslutas med en lunch på kassavagröt, bönor och gryta på getkött. Där det inte finns sjukhus blir kunskap i första hjälpen än viktigare.

– Det är kvinnor som löper störst risk att skadas. De rör sig överallt, i den farliga trafiken och uppe vid  fälten. Därför är det så viktigt att just de får utbildning som kan rädda liv. Vi får också många positiva kommentarer från män om att kvinnorna lär sig första hjälpen. De ser vinsterna, menar Jean Claude Mutalemba.

När solen står som högst över Kalungu är det dags att avsluta. Kvinnorna har inte tillåtelse från sina män att vara ute för länge, de ska hem och ta hand om barnen som varit i skolan. Röda Korset ser till att anpassa utbildningstiderna efter vad kvinnorna föreslår.

Krig om mineraler

I mer än 20 år har det varit oroligt i östra delen av Kongo, där de stora sjöarna Kivu och Tanganyika utgör gräns mot Rwanda och Burundi. Miljontals människor har dödats. 8,5 miljoner har drivits från sina hem. Hur många kvinnor som utsatts för sexuellt våld är osäkert, men det rör sig om hundratusentals. Förra året registrerades nära 27 000 övergrepp, med ett stort mörkertal. Margot Wallström som tidigare var FN:s särskilda representant för sexuellt våld i konflikter, har kallat Kongo för ”the rape capital of the world” och pekat på straffriheten som ett av de största problemen. Få förövare åtalas och döms. Kvinnorna skuldbeläggs.

Kongo är egentligen en rik nation. Landet är bördigt och många grödor kan skördas tre gånger om året, som peppar, avokado, majs och apelsiner. Under markytan vilar dessutom enorma naturtillgångar som guld, tenn, tantal och volfram – alla efterfrågade för tillverkning av mobiltelefoner och laptops. Men rikedomen kommer inte befolkningen till del. 

Åratal av krig, vanstyre, etniska motsättningar och korruption har gjort Kongo till ett av världens fattigaste länder, och kampen om mineralerna gör att konflikterna fortsätter. Ju mer våld och kaos, desto större möjlighet att smuggla ut fyndigheter. Omkring 90 olika väpnade grupper finns bland de höga bergen. 

Snart faller mörkret över Kalungu. I skymningen hastar alla kvinnor hem, klättrar upp längs branta stigar till husen av torkad lera eller bambu. Musik hörs från barerna, männen dricker palmvin.

Vattenkranar räddar liv

18 mil bort ligger Bunyakiri. Resan tar sju timmar och slingrar sig fram på serpentinvägar av grus och sand genom ett grönskande alplandskap. Vid en nationalpark skyddar beväpnade vakter de fåtal bergsgorillor som finns kvar. Det är vackert som ett vykort och skulle kunna vara ett turistparadis om inte kriget vore.

Bunyakiri ligger i en dalgång vid vägs ände. Här passerar det som kallas huvudväg 3, men efter att bron i stan rasade för några år sedan tar bilvägen slut här. Den som vill ta sig vidare får klättra eller ta sig med motorcykel genom ravinen. 

Bortom Bunyakiri är det oroligt och få hjälporganisationer kan ta sig fram. Men Röda Korsets särskilda mandat, att agera neutralt och opartiskt, gör det möjligt att nå ut med hjälp. Röda Korset evakuerar skadade, ser till att tidigare barnsoldater får komma hem, besöker fängslade och delar ut mat och vatten.

Vid huvudgatan står Marcelinne Zaina vid en vattenkran och fyller sina gula dunkar. För tre år sedan drog Röda Korset ledningar till byn och runt om i stadskärnan finns nu tappstationer. Rent vatten hindrar sjukdomar som kolera och minskar kvinnors utsatthet.

– Förr hade jag tre timmars vandring till källan i bergen, säger Marcelinne och pekar upp mot sluttningarna på andra sidan den lilla floden där barn leker och badar. Säkerheten var vårt största problem, nu slipper vi vara rädda.

Ebola, mässling och malaria

Anna Soscia-Nilsson är ansvarig för Svenska Röda Korsets stöd till Kongo: 

– Utsattheten är mycket stor, inte bara här i de konfliktdrabbade delarna av landet. Många går hungriga och människor dör i mässling och malaria. Dessutom pågår det stora utbrottet av ebola inte långt härifrån. Våra insatser ger utsatta människor akut hjälp och möjlighet att bygga upp sina liv för sig själva och sina barn. Men det behövs en politisk lösning för att kriget ska ta slut och landet resa sig igen. Det är världen skyldig Kongos krigssargade befolkning.

Florences och Esthers ord från skuggan under palmen i Kalungu dröjer sig kvar:

– Vi förstår inte vad vi har gjort för att förtjäna det som händer oss. Snälla, berätta för världen vad som sker här i Kongo, låt människor få höra våra berättelser. 

Fotnot: Florence, Esther och Inés heter egentligen något annat.