Våra sajter

Här hittar du länkar till Röda Korsets övriga sajter. Visste du att Röda Korset har både en högskola och en folkhögskola? RedNet är vårt intranät. Kommunsidor och frivillig riktar sig till dig som vill engagera dig i Röda Korset lokalt. Röda Korsets Ungdomsförbund finns för dig som är yngre än 30 år.

Johana har tvingats lämna Venezuela på grund av krisen där.

Krisen i Venezuela – miljontals har tvingats lämna landet

Hon hade ett välbetalt chefsjobb i Venezuela. Nu tigger hon vid en vägkant i Colombias huvudstad Bogotá. Johana Velez är en av miljontals venezuelaner som tvingats lämna sitt land på grund av den allt djupare krisen.
Hon hade ett välbetalt chefsjobb i Venezuela. Nu tigger hon vid en vägkant i Colombias huvudstad Bogotá. Johana Velez är en av miljontals venezuelaner som tvingats lämna sitt land på grund av den allt djupare krisen.
Publicerad: 26 jun 2019
Lästid: ca

Johana står alldeles intill körbanan för att det ska vara lätt för bilarna att stanna. Dottern Sofia, 1 år, sover i en sele på hennes mage. Bredvid står 8-åriga Merbil och pillar med ett sugrör. I handen håller Johana en bunt venezuelanska sedlar som hon säljer.

Men det är bara ett symboliskt utbyte, sedlarna är värdelösa. När de lämnade landet hade valutan sjunkit så mycket i värde att en summa motsvarande en minimilön bara räckte till ett kilo ris, ett kilo pasta och lite bröd.

Migranterna från Venezuela blir allt fler i Colombia.

– Jag trodde aldrig att jag skulle behöva stå så här och be om pengar, säger hon. Hennes man är i en annan del av stan för att leta jobb. Ibland lyckas han, en dag fick han ett målningsjobb. En annan dag klippte han gräset utanför en fabrik. Men ofta hittar han inget. Får familjen ihop 50 kronor kan de hyra ett rum över natten, säger Johana.

Annars sover de på en gräsplätt i området. Under den månad de varit i Bogotá har de sovit ute hälften av nätterna.

Köade i dagar för att få mat

Bilar och tunga bussar dundrar förbi när hon berättar om sitt tidigare liv i La Victoria, väster om huvudstaden Caracas i Venezuela:

– Vi var medelklass. Men när jag tänker tillbaka tycker jag att vi var rika. Vi kunde gå på restaurang, åka till stranden.

Johana jobbade som avdelningschef på ett telekomföretag. Maken var mekaniker.

– Trots bra löner kunde vi till slut inte köpa mat. Och för att köpa den lilla mat som fanns tvingades vi köa i två dagar.

Beslutet att lämna hemmet var svårt. Men till slut fungerade ingenting. I sonens skola var lektionerna ofta inställda då lärarna inte fick lön. El och vatten kunde försvinna i dagar för att en transformator eller pump gått sönder och det saknades reservdelar. Dessutom fick hon besked om att lokalkontoret där hon jobbade skulle stänga.

Planen var att Johana och hennes man skulle etablera sig i Colombia och skicka pengar till sina föräldrar samt betala skolgången för 15-åriga dottern som stannade i Venezuela med morföräldrarna. Men hittills har de inte kunnat skicka något.

Utan uppehållstillstånd går det inte att få ett reguljärt jobb. Nu hoppas Johana få jobb genom att hennes pappa har colombianskt medborgarskap, en kyrka ska försöka hjälpa henne.

– Innan dess hoppas jag att vi hittar jobb genom någon bekant, säger hon.

Helt ny situation för Colombia

Under många år har människor migrerat från Colombia till Venezuela. På kort tid har strömmen nu vänt. Det har skapat en helt ny situation för Colombia, ett land med liten erfarenhet av invandring. I oktober 2018 bedömde IOM, FN:s migrationsorganisation, att cirka 1,2 miljoner venezuelaner befann sig i Colombia för att stanna i landet.

I verkligheten är antalet troligtvis ännu högre, då många saknar pass och korsar gränsen via inofficiella passager.

– Detta är den största humanitära katastrof som vi har ställts inför på många år, säger José Leber, koordinator för hälsoinsatser i nödsituationer på Colombianska Röda Korset.

Internflykt och utvandring har landet däremot erfarenhet av. Miljoner colombianer tvingades på flykt under den 50-åriga konflikten mellan staten och Farc-gerillan, som formellt avslutades genom ett fredsavtal för ett par år sedan. Många flydde då till Venezuela.

Den första migrationsvågen inleddes 2014, och har ökat i takt med att situationen i Venezuela förvärrats. I början kom mest högutbildade som hade relativt lätt att komma in på arbetsmarknaden i Colombia. Nu har även arbetarklass och fattiga börjat lämna Venezuela.

Migranter i Colombia.

Samtidigt har migranternas ekonomi försämrats, då värdet på den venezuelanska valutan störtdykt. Många har inte råd att köpa bussbiljetter. Därmed har ett nytt fenomen dykt upp – ”los caminantes” – de gående. De stretar fram längs vägarna genom landet, bärandes på barn och väskor. Många stannar i Colombia för att hitta jobb, andra tar sig vidare till exempelvis Ecuador och Peru.

Bor i tält och söker efter jobb

På gräsytor och vägrenar runt busstationen i Bogotá har läger tagit form under de senaste månaderna. Vissa bor i tält. Andra har spänt plastskynken mot husväggar för att skapa en skyddad sovplats.

Milagros och Ricardo och deras familj anlände för bara en halvtimme sedan. Nu håller de på att sätta upp ett tält på en gräsyta intill ett järnvägsspår, mellan andra som redan bor där. Totalt är de 13 personer – Milagros och Ricardos barn, barnbarn, Milagros mamma, hennes två syskonbarn och ett syskonbarnbarn.

– Om vi hittar jobb inom någon vecka stannar vi. Annars åker vi vidare mot Peru, säger Milagros.

I Peru finns en av hennes vuxna söner. Han åkte dit tidigare i år och jobbar på en tygfabrik. Men de har inga pass och är oroliga för att gränsvakterna i Ecuador och Peru inte kommer att släppa igenom dem. Det har blivit nästan omöjligt att få ut pass i Venezuela, enligt myndigheterna för att det saknas material för att tillverka dem.

Milagros berättar att hon jobbade på kommunen, som säkerhetsvakt. Men inflationen gjorde att lönen till slut inte ens räckte till det mest grundläggande.

– När dina barn inte har tillräckligt att äta, och du inte kan köpa kläder och skor till dem känner du dig otroligt maktlös.

Droppen var när hennes dotter svimmade i skolan för att hon inte hade ätit.

– Det fick mig att ta beslutet. Jag sa upp mig, säger Milagros.

Från byn San Felipe till den colombianska gränsen åkte familjen bil. Resten av vägen har de gått eller fått lift. Allra tuffast var sträckan där vägen går över ett bergsmassiv på 3 400 meters höjd. Där var det kallt och rått.

– Vi lämnade Venezuela i shorts, t-shirt och sandaler. Men människor har varit snälla och gett oss kläder. De såg att vi frös.

– Nu har jag den här, säger Milagros syskonbarn Hector och visar sin trasiga skinnimitationsjacka.

Ge en gåva som räddar liv

Vi är på plats och kan garantera att pengarna går direkt till de som behöver dem, utan mellanhänder. I 191 länder världen över.

Fyll i valfritt belopp
Minsta belopp är 50 kronor
kr

Ge en företagsgåva som räddar liv

Vi är på plats och kan garantera att pengarna går direkt till de som behöver dem, utan mellanhänder. I 191 länder världen över.

Fyll i valfritt belopp
Minsta belopp är 50 kronor
kr

Ge en gåva som räddar liv

Vi är på plats och kan garantera att pengarna går direkt till de som behöver dem, utan mellanhänder. I 191 länder världen över.

Ge en gåva som räddar liv

Vi är på plats och kan garantera att pengarna går direkt till de som behöver dem, utan mellanhänder. I 191 länder världen över.

Tack för din gåva!

Du kommer snart att få en bekräftelse skickad till din mejladress.

Ge en företagsgåva som räddar liv

Vi är på plats och kan garantera att pengarna går direkt till de som behöver dem, utan mellanhänder. I 191 länder världen över.

Uppgifter

Ge en företagsgåva som räddar liv

Vi är på plats och kan garantera att pengarna går direkt till de som behöver dem, utan mellanhänder. I 191 länder världen över.

Tack för er gåva!

Ni kommer snart att få en bekräftelse skickad till er mejladress.

Röda Korsets ger stöd till de som lämnat Venezuela

Längs vägen har de fått stöd på flera sätt. I Cúcuta fick Ricardo hjälp med sitt onda knä på Röda Korsets mottagningscenter, och de har fått mat av organisationer och privatpersoner.

– Colombianerna har gett oss mycket hjälp, säger Ricardo.

Röda Korset arbetar både på eget initiativ och med andra aktörer för att möta migranternas behov. 26 mottagningscenter har byggts upp, vid gränserna till Venezuela och Ecuador samt längs transitvägarna genom landet. Här ger anställda och volontärer grundläggande hälsovård, delar ut vatten, mat och hygienartiklar, ger psykosocialt stöd och hjälper migranter att återfå kontakten med familjemedlemmar.

I oktober hade över en halv miljon venezuelaner nåtts av detta stöd. Nu testas även en ny insats, där de mest utsatta migranterna förses med uttagskort med pengar som ska räcka till mat, husrum och telefonsamtal under färden genom Colombia. Insatserna har skalats upp i flera omgångar. Men det är svårt att möta alla behov.

– Hjälpen kommer aldrig vara tillräcklig så länge problemen i Venezuela fortsätter, konstaterar José Lebe.

Av: Fatima Grönblad och Lena Hansson — Foto Julian Linares