
Bybor blir sjuka av smutsigt vatten
Husen är gjorda av bambuträd och vilar på stockar som håller dem några decimeter över den vattendränkta marken. Det är i slutet av regnperioden i byn Ywar Lay i Myanmar, också kallat Burma. Perioden när riset växer som mest och barnen är som smutsigast.
Många familjer i byn har haft stora problem med diarré och andra sjukdomar som beror på bristen på rent vatten och okunskap om hygien. Det är en av anledningarna till att vi startade ett treårigt program som ska göra människorna i byn mindre sjuka.
En av dem som bor i byn är Thide Aye. Hon sträcker plåtbaljan till sin son Sai Bo Bo som vant tvättar både händer och fötter innan han går in.

Thide Aye och hennes familj har lärt sig hur man kan förebygga vattenburna sjukdomar.
Röda Korset
Smutsen hamnar i dricksvattnet
När Thide var liten brukade hon dricka vatten och bada i den närliggande dammen.
– Men jag har förbjudit mina barn att göra det. De kan få sjukdomar, säger hon.
Liksom många byar runtom den vibrerande storstaden Yangon har även Ywar Lays befolkning ökat mycket. Flera hushåll trängs på liten yta och på den lilla yta natur som finns kvar samlas allt deras avfall. Den nedsmutsning och avföring som naturen tidigare långsamt kunde bryta ner har nu blivit så omfattande att smutsen idag istället hamnar direkt i familjernas dricksvatten.
Naturen har förändrats men sättet att hantera vattnet var länge detsamma som förr. Det gjorde att många fick i sig smutsigt vatten. För några år sedan var det till och med två personer från byn som dog av svår diarré.
– De bodde ute på risfälten och drack vattnet därifrån, säger Thide och tittar ner på sina händer.
Fick åka till sjukhuset
De flesta har varit drabbade på något vis. Även Thides familj.
– En gång var jag tvungen att åka till sjukhuset i Yangon med mina barn. Vi fick lägga mycket pengar på det och vi har inte mycket att röra oss med. Men de hade så hög feber och jag var så orolig, säger hon och sneglar mot sin son.
– Det kommer inte att hända igen, nu vet vi hur vi ska förebygga diarré.
Röda Korsets olika aktiviteter har gjort skillnad. Det handlar om allt ifrån skräpuppsamlingsdagar till utbildningar om personlig hälsa till att få fram myggnät och rör till latrinerna. Bland annat. Thide tar fram det terrakottafärgade lerkärlet och berättar att de har lärt sig hur de ska filtrera vattnet och få det rent.
– Koka, alltid koka dricksvattnet!
Liksom alla hushåll i byn har även Thides familj en rödakorsvolontär som kommer till dem med jämna mellanrum. Volontären följer upp så att vanorna kring vattenhanteringen har förändrats och ger mer information eller hjälp utifrån behov. Från början var besöken frekventa, nu kommer det en volontär ungefär en gång i månaden.
Sjunger om hygien i skolan
Lille Sai sitter bakom sin mamma, hans runda kinder är insmorda med den traditionella barkkrämen thanaka som skyddar mot solens strålar. Han är prydligt klädd i sin skolkostym med vit slät skjorta och mörkgröna bomullsbyxor.
Skolan ligger bara en kort promenad från hemmet. Från byn har man lagt kvadratiska stenblock som skyddar fötterna mot lervällingen och utgör en gångväg som leder till skolan. Barnen sitter uppradade vid skolbänkarna och de många rösterna ekar mot de kala betongväggarna.
Med sång och tillhörande rörelser lär sig barnen hur de ska sköta sin hygien. Väl inövat lägger de den ena handen över den andra och såpar händerna med den tänkta tvålen. Många ler och sjunger stolt med i ramsan, det är som en lek. En mycket viktig lek.
– Det börjar med barnen, säger läraren Daw som precis har lett barnens sång.
– Barnen lär sig nytt och sprider sedan sin kunskap vidare till sina familjer. Därför är det så effektivt att förändra attityderna hos barnen.

Hundratusentals har flytt från konfliktdrabbade områden. Samtidigt slår nu coronakrisen hårt mot många.