Medmänsklighet där hoppet riskerar att ta slut
Jag träffade en av frivilligledarna för Transit Arlöv för att prata om verksamheten, som varje vecka öppnar dörren till ett rum inne på Arlöv Park Hotell. Ett rum som ger familjen en stund att andas in, där möter volontärer från Röda Korsets Transitgrupp människor som lever i ovisshet, väntan och oro. För många är detta veckans enda stund av värme.
Transit Arlöv besöker Migrationsverkets återvändandecenter varje vecka. Uppdraget är enkelt att beskriva men stort i betydelse - att finnas där för människor i en mycket utsatt situation. Med samtal, aktiviteter och mänsklig närvaro försöker volontärerna skapa ett ögonblick av trygghet i en vardag som annars präglas av maktlöshet.
Vi ger inte juridiska råd, men vi visar människor var de kan vända sig till. Har någon ett rättsärende försöker vi hänvisa till jurist. Har en familj inte råd med det mest grundläggande, försöker vi hjälpa dem hitta stöd via röda korset eller andraorganisationer, berättar en av frivilligledarna.
Ett första möte med Sverige
Många av de boende på centret är nya i staden. Andra har bott där i flera år utan svar, utan besked och utan möjlighet att planera sina liv.
En del människor har varit här i över ett och ett halvt år. De lever i ett tillfälligt boende som aldrig var tänkt att bli permanent. Ändå har det blivit deras vardag.
Transitgruppen försöker fungera både som stöd och som en bro ut i samhället. Genom samarbete med lokala aktörer, kyrkan och aktivitetscenter får både barn och vuxna möjlighet att delta i aktiviteter utanför boendet.
Vi tar med människor så att de får se sin nya stad. Många vet inte ens vilka möjligheter som finns. Vi försöker visa att det finns sammanhang där de är välkomna.
Barnens enda fristad
För barnen har Transit blivit mer än ett projekt, det har blivit en frizon.
Det här är ofta barnens enda plats där de får leka, skratta och bara vara barn. De får måla, spela, leka och vara med på fester som Halloween eller jul. Det betyder mer än man kan förstå.
Men bakom leken finns också en väldigt tuff verklighet. Den ekonomiska situationen för familjerna är extremt svår. Vissa barn får bara några få kronor per dag i bidrag.
Föräldrar har inte råd med skor, jackor eller leksaker. Ibland inte ens med grundläggande hygienartiklar, där väcker man en svår fråga, följer barnets rättigheter med innanför dörrarna eller lämnas de utanför?
Ett boende som inte är ett hem
De fysiska förhållandena på centret är en ständig utmaning. Trängsel, brist på privatliv och en miljö som inte är anpassad för barn eller familjer.
Aktivitetsrummet vi vistas i är anpassat för tio personer, men ibland samlas över trettio där, säger Amjad (friviligledaren).
Transitgruppen har upprepade gånger försökt föra dialog med myndigheter om situationen.
Vi har fått löften. Många löften. Men i praktiken har inget förändrats.
Närvarande, även när ingen annan är det.
Trots svårigheterna fortsätter volontärerna att komma varje vecka.
Det vi erbjuder är inte lösningar på allt. Men vi erbjuder närvaro. Och ibland är det just det som behövs mest.
För många boende är mötet med Transit en mänsklig kontakt med människor utanför myndigheter.
De flesta blir sedda här för första gången på länge. Bara det gör stor skillnad.
Ett budskap till framtida volontärer
När frivilligledaren får frågan om vad han vill säga till den som funderar på att engagera sig, svarar han utan att tvekan:
“Det kan verka som att ingen i Sverige behöver hjälp. Men sanningen är den motsatta. Det finns människor som behöver oss mer än någonsin.”
Transit Arlöv är ett av många exempel på hur ideellt engagemang kan göra verklig skillnad. Här, bakom Hotell Arlövs fasad, bygger människor små öar av trygghet i ett hav av ovisshet.
Och varje torsdag kväll börjar det igen.
text: Ahmad Naji
foto: Julia Kronkvist