Att vara redo på riktigt: erfarenheter från en svensk i Ukraina

Daniel Wallinder i Ukraina.
Foto Nadiia Volovyk, SRK.

När flyglarm väcker människor mitt i natten i Kyiv vet svensken Daniel Wallinder exakt vad han ska ta med sig till skyddsrummet. Daniel har också erfarenhet av att stödja civila och möta människor som har drabbats av trauma. Han har fått dessa erfarenheter genom sitt arbete i Ukraina, där Daniel har bott i ett och ett halvt år och arbetar som landrepresentant för Svenska Röda Korset.
Daniel berättar om hur det är att arbeta mitt i ett krig och delar med sig av sina bästa råd om hur svenskarna kan förbereda sig för kris och krig.

Redan 2022 mötte Daniel Wallinder ukrainare som hade tvingats fly undan kriget. Arbetet med ukrainska flyktingar i Rumänien blev början på ett engagemang som senare förde honom till Ukraina.

“Vi alla påverkas väldigt mycket på ett personligt plan”, säger Daniel.

För Daniel handlar vardagen i Ukraina om ett ständigt arbete och om att alltid vara redo när något händer. Hans liv rör sig om många timmar i bilen under en resa genom hela Ukraina. Den ena dagen kan han befinna sig i Kyiv på kontoret, nästa dag i Sumy nära den ryska gränsen, i Cherson regionen eller Odesa i östra Ukraina där det finns en hög vardaglig risk för ryska attacker.

I utsatta ukrainska regioner möter Daniel äldre som bor isolerade och barn. Samtidigt ordnar han tillsammans med sitt team socialt och mentalt stöd. Exempelvis finns platser där barn får komma och träffa Röda Korsets volontärer, psykologer, leka och bara vara barn för ett tag.

En annan viktig del av Daniels arbete är att stötta Ukrainska Röda Korsets volontär som evakuerar civila från områden nära frontlinjen.

“Man har inte riktigt samma work-life-balance här som hemma i Sverige. Ukrainska Röda Korset har aldrig helgdagar till exempel. De jobbar väldigt, väldigt hårt“, säger Daniel.


Daniel Wallinder på besök i Sumy.
Foto URCS.

Ingen kan vara förberedd på allt

Efter ett och ett halvt år i Ukraina har Daniel lärt sig att ingen kan förbereda sig för allt. Man vet aldrig exakt hur en kris eller ett krig kommer att utvecklas. Därför gäller det att tänka igenom olika scenarier, men också att vara beredd att anpassa sig till nya omständigheter. Just förmågan att ställa om kan vara den viktigaste färdigheten av alla, menar han.

“Jag ser med Ukrainska Röda Korset att saker och ting händer hela tiden här och de måste hela tiden anpassa sig. Det har varit en grundstyrka i deras team”, hävdar Daniel. 


Daniel Wallinder på besök i Odesa.
Foto URCS.

Vad behövs för att vara förberedd hemma?

Efter att ha upplevt många kalla dagar i Ukraina och strömavbrott tipsar Daniel om att tänka på hur snabbt det blir kallt inomhus när elen försvinner och förbereda utrustning för att hålla värmen. Om man förlorar strömmen mitt under vintern blir det väldigt kallt inomhus snabbt, upplevde han.

“Det var väldigt intressant att se här hur många lösningar människor kommer på i Ukraina. Exempelvis i teamet köpte vi värmefiltar  som man kan koppla till en powerbank eller någonting sånt”, säger Daniel.

Att samlas i ett och samma rum under natten hjälper familjen att behålla värmen. Ett inomhustält kan också fungera som ett effektivt skydd mot kylan, uppfattade han.

Redan hemma i Sverige hade Daniel konserver, stormkök, ficklampor och andra beredskapssaker. Men först efter att ha bott i Ukraina såg han klart hur snabbt vardagen förändras när elen försvinner under längre perioder.

“Det jag insåg här förra vintern när det var så kallt och jag hade elen kanske två timmar om dagen en dag bara, var ja men till exempel att det inte gick att ha några färskvaror i kylen längre. Men det hade jag aldrig tänkt på innan”, säger han.


Daniel Wallinder vid värmande tält i Ukraina.
Foto URCS.

Inte minst tipsar Daniel om att läsa igenom broschyren “Om kriget eller krisen kommer”. Daniel är säker på att den ger nyttig grundläggande information för att vara förberedd.

Under sitt uppdrag insåg Daniel att man också måste tänka igenom i förväg hur man ska kommunicera med sina nära och kära om något händer. Han märkte att det i Ukraina är vanligare att man bor över generationsgränserna, exempelvis med sina föräldrar eller sina svärmor, men att det inte är lika vanligt i Sverige, där äldre ofta är mer isolerade, menar han. Därför insåg Daniel att det är viktigt att ta hand om dem som bor ensamma.

“Hur tar jag hand om mina äldre som jag kanske inte bor med? Man ska också tänka på att i mitt hus kanske finns flera äldre som blir isolerade. Hur kan jag hjälpa dem? Vi undviker att prata med grannarna i trapphuset, men det kan vara klokt att heja och känna till varandra lite grann”, hävdar Daniel.


Daniel Wallinder under sitt uppdrag i Ukraina.
Foto URCS.

Vad brukar ukrainare ta med sig till skyddsrummet?

Ryska attacker mot Ukraina sker varje dag. Så människor lever med en ständig medvetenhet om  att de mitt i natten kan tvingas söka skydd i skyddsrum eller tunnelbanestationer. Därför vet Daniel exakt vad han ska ta med sig när flyglarmet går och har alltid det viktigaste redo. Attackerna kan komma när som helst, även när människor sover.

Dessutom märkte Daniel att de flesta människor i Ukraina har en krislåda eller ryggsäck. Där lägger de pass och lite förnödenheter, en flaska vatten och lite smått och gott när man går till skyddsrummet, säger han. Också håller man koll på sitt eget, sina barns eller sin partners pass och andra viktiga dokument.

“Själv brukar jag ta med mig ett liggunderlag som jag rullar ut och så har jag min grab and bag-ryggsäck med annat som lite vatten, något lite att äta och ett ombyte kläder”, berättar Daniel.

Vad är det största behovet i Ukraina nu? 

Situationen i Kyiv blir allt svårare, inte minst på grund av de allt fler attackerna med ballistiska missiler, berättar Daniel.

“Det kanske kommer att fortsätta, kanske blir värre. Varje dag ser vi nya behov, nya civila som dödas, människor som skadas. Så att vi behöver ju fortsätta stötta ukrainarna”, säger Daniel.


Daniel Wallinder vid en skadad byggnad där flera civila miste liv i Kyiv.
Foto URCS.

Efter flera år av rysk aggression har många ukrainare förlorat sina hem, sina arbeten och sina möjligheter att försörja sig. Därför behövs inte bara akut hjälp utan också långsiktigt stöd, menar Daniel.

Hur hanterar man rädsla och osäkerhet?

Efter långa nätter med flyglarm brukar Daniel och hans kollegor prata igenom hur det varit för att återhämta sig lite. I Ukraina upplevde Daniel att man behöver hitta ett eget sätt att hantera alla känslor kring kriget. Han söker själv efter saker som hjälper honom att må bättre även i den ständiga oron.

“Jag försöker jogga emellanåt. Andra exempel är min kollega som har en rutin att alltid gå och köpa sig typ en cappuccino på morgonen efter att det har varit en väldigt lång natt under flyglarm. Och det gör hon endast då. Och det ger henne en känsla av att hon unnar sig själv någonting”, berättar Daniel.

Trots kriget möter Daniel många människor som försöker leva fullt ut. Ett av de starkaste mötena var med en ukrainsk kvinna och hennes två barn.

“Vi hade en liten fråga till den ukrainska kvinnan: Om du fick hälsa något till människor i Sverige, vad skulle du vilja säga?

 Det var ett otroligt känslosamt ögonblick. Och hon sa bara: ta hand om varandra, älska livet och le. Och det är så viktigt att vi gör det också. Inte bara tänker vi på hur vi förbereder oss och på om kriget kommer eller inte, utan vi lever här och nu också. Hur vi ska vara så lyckligt lottade i Sverige att vi kan sova gott om nätterna och vara trygga. Och glöm inte bort det, ta inte det för givet – det är viktigt”, säger Daniel. 

Daniel Wallinder vid sönderbombat hus.
Foto Illia Smyk.

Text Yuliia Kyzyk.