Sorg – så hanterar du den

Vad är sorg?

Sorg är alla de känslor, tankar, kroppsliga reaktioner och förändrade beteenden som du upplever vid en förlust. Sorg är en naturlig reaktion som aktiverar samma system i kroppen som när du känner oro och stress. Sorg väcker ofta existentiella tankar och funderingar kring livet och framtiden. Sorg tar tid – saknaden efter en närstående finns ofta kvar och följer med genom livet, även om sorgen förändrar karaktär över tid.

Hur känns sorg?

Alla upplever sorg olika, även inom samma familj. Det finns ingen mall för vad som är ”rätt sätt” att sörja på, eller en mall för hur man ska, eller inte ska, visa känslor. Sorgen tar sig helt enkelt olika uttryck. Hur starkt du upplever sorgen kan till exempel bero på vilken relation du hade till den som har dött, vilken livssituation du befinner dig i, eller hur förlusten påverkar det fortsatta livet. Saknaden väcks i olika situationer. En pappa kan känna sorgen efter sin son starkast på väg till en fotbollsmatch med det gemensamma favoritlaget, medan en syster kan sakna sin bror som mest på eftermiddagen då han brukade komma hem.

Några känslor och reaktioner som kan uppstå:

• Intensiv saknad och längtan efter den som har dött
• Overklighetskänslor
• Fysisk smärta
• Oro och ångest
• Känsla av ensamhet och meningslöshet
• Förändringar i sömn, aptit och humör

Tänk på att sorg tar mycket energi och du kan behöva vila mer än vanligt. Det är extra viktig att ta hand om sig själv under perioder av sorg.

Den första tiden

Alldeles i början efter ett dödsfall kan du pendla mellan smärtfylld insikt och en känsla av overklighet – och stundtals känns allt som vanligt. Din vardag påverkas olika mycket beroende på vem du förlorat och den personens roll i ditt liv. Det kan ta tid att fullt ut förstå konsekvenserna av förlusten.

När någon dött är det många praktiska saker som behöver ordnas och det finns ritualer som är både betydelsefulla och förväntade. Begravningsceremonin ger dig möjlighet till avsked och är ofta en naturlig del i sorgearbetet. En del tycker det är skönt att ta tag i praktiska saker som att ordna inför en begravning, medan andra istället kan behöva avlastning och stöd.

Att fortsätta minnas

Det är sällan som ord kan trösta, men många upplever lindring i att vara tillsammans med andra som förstår och står ut med känslor och reaktioner i sorg. Lika viktigt är det att kunna ta en paus från sorgen, att exempelvis umgås med andra för att slappna av, eller kanske göra något roligt som får dig att skratta. En paus betyder inte att du glömmer eller att sorgen försvinner, men det kan hjälpa dig att orka.

Det är smärtsamt att konfronteras med insikten att den som är död inte kommer tillbaka och att hantera alla reaktioner, tankar och känslor som uppstår. Förlusten kan även innebära förlorade förhoppningar och drömmar inför framtiden. Du kan också känna dig vilsen när du förlorat din roll i livet som någons hustru, mamma eller dotter. Även om det i stunden känns som du aldrig ska komma över smärtan, så kommer du sakta vänja dig vid den nya situationen. Man brukade tidigare tala om ett sorgeår – det första svåra året då man ska gå igenom händelser utan den man förlorat. Särskilt födelsedagar eller andra högtider kan göra saknaden tydlig. En del finner tröst i att fira en högtid på samma sätt som tidigare, andra vill istället testa att göra något helt nytt.

Att leva vidare kan beskrivas som att gå vidare utan att gå ifrån. En älskad person försvinner inte helt. Betydelsen av personen och den relationen ni haft finns kvar och kan fortsätta att vara viktig. Det är vanligt att tala med den som dött, be om råd eller tänka att ”nu hade pappa blivit stolt” eller ”det här hade mamma inte alls tyckt om”.

Att vårda minnet av den du förlorat är ett sätt att just gå vidare utan att gå ifrån. I början kan minnena väcka en sådan intensiv saknad att du kanske vill undvika dem, men på sikt kan minnena av en älskad person vara tröstande och berika livet. Ett sätt kan vara att göra saker den du mist tyckte om – gå på en fotbollsmatch med favoritlaget eller laga älsklingsrätten. Att titta på bilder och läsa brev, e-post eller meddelanden ni skickade till varandra kan också vara fina sätt att minnas på, och kanske något du vill dela med andra som också sörjer den som gått bort. Att dela minnen är ett viktigt sätt att se till att den döde inte glöms bort.

Att förlora någon i covid-19

Att vi inte kunde träffas som vanligt under coronapandemin har påverkat alla. Att ta avsked i full skyddsutrustning eller inte få möjlighet att alls träffas en sista gång är något som många närstående har fått uppleva under coronapandemin, det kan innebära stora påfrestningar, utöver den smärta och sorg som det innebär att säga förväl. 

”Min mamma och flera andra på äldreboendet testades positivt för covid-19. Mamma var förvirrad och hade svårt att förstå varför vi inte kunde hälsa på som vanligt. När hon fick feber åkte jag genast dit, det är en ganska lång resa. Vi fick ses via ett fönster på nedervåningen. Barnen hade ritat teckningar som jag lämnade över. Mamma blev snabbt sämre och vägrade in i det sista att ´vara med på film genom en telefon´. En i personalen fanns vid hennes sida på slutet. Det känns bra att hon inte var ensam, men jag har ändå skuldkänslor över att jag inte var där.”

Vi vet hur viktigt det är att få vara nära någon när man har det svårt, det är en naturlig instinkt och ett vanligt sätt för oss att lindra oro och trösta varandra. Nu har många familjer tvingats vara kreativa och finna alternativa lösningar och upprätthålla kontakt genom telefon, videosamtal eller genom att en annan person förmedlar kontakten. Ritualer, som begravningar, fick ske på nya sätt. 

”När min man hämtades med ambulans fick jag inte följa med. Trots att jag själv var sjuk gjordes bedömningen att jag kunde vara kvar hemma. De förklarade noga varför, och först blev jag väldigt upprörd. Sen rädd. Jag hann skicka med en påse med vårt bröllopsfoto och en favorittröja. Först blev min man inlagd på en vanlig avdelning och vi kunde ha lite kontakt, men så blev hans tillstånd snabbt sämre. Jag hann aldrig dit för att ta avsked. Mitt i sorgen tröstar jag mig med att han vet att jag fanns vid hans sida hela tiden, även om jag inte kunde vara där fysiskt.”