Internationella åtaganden blir nationella regler

I Försvarsdepartementets publikation, Totalförsvarets författningshandbok, som årligen sammanställs, finns alla övergripande bestämmelser samlade tillsammans med instruktioner för hur specifika myndigheter ska agera, vad som gäller för det militära försvaret, hur krisberedskap och civilt försvar ska hanteras i olika situationer, vilka regler som gäller kring skydd – och mycket annat.

Här berättar vi inledningsvis om de centrala regler och organ som reflekterar Sveriges åtaganden inom den humanitära rätten.

Totalförsvarets folkrättsförordning (1990:12)

Förordningen är central i det svenska genomförandet av den humanitära rätten generellt och innehåller föreskrifter till ledning för tolkningen och tillämpningen för svensk del av den humanitära rätten i väpnade konflikter. Bl.a. regleras utbildning och informationsspridning, utmärkning av skyddade objekt i händelse av väpnad konflikt, m.m.

Lag (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

Syftet med lagen är bl.a. att allvarliga brott mot den humanitära rätten ska kunna lagföras (åtalas och straffas) i Sverige. Andra regleringar med syftet att säkerställa att begångna brott mot den humanitära rätten utreds och får påföljder är bl.a. lag (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt, förordning (1994:571) om ersättning för inställelse vid någon av de internationella tribunalerna för brott mot humanitär rätt och lag (2002:329) om samarbete med Internationella brottsmålsdomstolen samt förordningen (2003:69) med samma namn. Samarbetet med den särskilda domstolen för Sierra Leone regleras i lagen (2006:615) om samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone.

Lag (2014:812) om skydd av kännetecken i den internationella humanitära rätten

Syftet med lagen är bl.a. att säkerställa skydd och respekt för de i den humanitära rätten skyddade emblemen, det röda korset, den röda halvmånen och den röda kristallen. Men även andra kännetecken skyddas, t.ex. för utmärkning av skyddad kulturegendom. Lagen anger vilka kännetecken som är skyddade, och vilka som får använda emblemen. Lagen anger också att emblemen endast får användas offentligt på de sätt som är tillåtet enligt den humanitära rättens regler på området. Dvs. antingen för att signalera skydd av sjuk- och själavård under en väpnad konflikt, eller för att visa på tillhörighet till rödakors- och rödahalvmånerörelsen. Lagen slår även fast att Svenska Röda Korset har en rätt att använda det Röda Korset i enlighet med internationella regelverk. Den som använder ett emblem, eller en symbol som liknar dessa skyddade kännetecken, på andra sätt än dessa, t.ex. som en symbol för sjukvård i allmänhet, eller i ett varumärke, på en skylt eller på annat sätt kan enligt lagen dömas för otillåten användning av kännetecken i den internationella humanitära rätten. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. I svensk rätt finns skydd av emblemet i form av straffbestämmelser när användningen utgör krigsbrott i lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Förordning (2007:936) om folkrättslig granskning av vapenprojekt

Förordningen utgör tillsammans med flera andra lagar och förordningar svenskt genomförande av flera konventioner som reglerar vapen på olika sätt, så som tillverkning, spridning, etc. Förordningen reglerar vapenprojektdelegationens arbete. Några övriga regelverk på området är: lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden, lagen (1994:118) om inspektioner enligt förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen, strålskyddslagen (1988:220), och lag (1998:1705) om inspektioner enligt konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring, samt förordning (2000:22) med samma namn.

Förordning (1996:1475) om skyldighet att lämna upplysningar rörande krigsfångar och andra skyddade personer

Förordningen reglerar den Nationella upplysningsbyrån, som har till uppgift att, i väpnade konflikter som Sverige deltar i, registrera och rapportera om de krigsfångar och civila frihetsberövade personer som finns i Sveriges våld. På statens uppdrag ansvarar Svenska Röda Korset för att bemanna och upprätta byrån. Regeringen beslutar om när byrån ska upprättas och när dess verksamhet ska upphöra. Byrån kan också upprättas i andra fall om staten och Röda Korset är överens om att det behövs och är eniga om vilka byråns uppgifter i så fall ska vara. En rådgivande delegation med representanter från Försvarsdepartementet, Försvarsmakten, Rekryteringsmyndigheten, Migrationsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt Sveriges Kommuner och Landsting medverkar i förberedelserna.

Förordning (2010:1101) med instruktion för Inspektionen för strategiska produkter

I Sverige är Inspektionen för strategiska produkter (ISP) den myndighet som ger tillstånd för vapenexport och som i sin bedömning också ska försäkra sig om att exporterade vapen inte används för att kränka den humanitära rätten. ISP:s bedömningar omgärdas av ett antal bestämmelser, bl.a. lag (1992:1300) om krigsmateriel med tillhörande förordning, och Regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport. Idag finns inget krav i svensk rätt att bedöma om vapenexporten kan medföra brott mot den humanitära rätten, däremot finns ett sådant krav i EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport som också ska tillämpas av ISP. Se mer om detta i avsnittet om hur vapen och vapenexport regleras i den humanitära rätten.

Svenska Röda Korset har varit aktiv i samband med utarbetandet av flera av ovan nämnda författningar. Bland annat genom att delta i utredningar, skriva remissvar eller på andra sätt bidra med underlag i författningsarbetet. Vi är kontinuerligt engagerade i frågor kopplade till utveckling av och genomförande av den humanitära rättens regler i Sverige.

Hur går det till när internationella åtaganden blir nationell rätt?

För att en stat ska bli helt bunden av en konvention krävs först att staten undertecknar/signerar den, och sedan att den ratificeras och blir svensk lag. Ratificeringen görs i de flesta stater av landets regering efter beslut i landets lagstiftande församling.

För att folkrättsliga konventioner ska tillämpas som svensk rätt krävs med andra ord en ny svensk författningsreglering, om det inte redan finns bestämmelser i svensk författning med samma innehåll som konventionen. Detta kan ske på två sätt- inkorporering av konventionen eller genom transformering.

Inkorporering av traktater innebär att hela konventionen görs till svensk rätt. Detta har i viss utsträckning tillämpats i Sverige, vilket bl.a. gäller den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och nu aktuella inkorporeringen av barnkonventionen.

Det vanligaste sättet har emellertid inte varit inkorporering utan transformering. Vid ratificering av konventioner inom den humanitära rättens område har Sverige som huvudregel valt transformering, och då jämfört de materiella reglerna i en konvention med gällande svenska författningar och prövat om den svenska regleringen redan är tillräcklig för att leva upp till de förpliktelser som Sverige åtar sig genom överenskommelsen.

Om de befintliga bestämmelserna inte är tillräckliga så omarbetas konventionen till svensk författningstext. Detta innebär att ny lag skapas eller att en redan existerande lag skrivs om och beslutas av riksdagen. Eller att regeringen beslutar om en ny förordning.