Familjeåterföreningscenter i Bangladesh

Vad vi tycker

Vad vi tycker

Röda Korset har ett viktigt uppdrag att stå upp för humanitet, att arbeta för att förhindra och lindra lidande. Inom ramen för det uppdraget tycker vi självklart väldigt mycket kan bli bättre och förbättras både internationell och nationellt.

Här lyfter vi endast några av de frågor där vi på senare tid aktivt försökt förändra den nationella eller internationella diskursen, eller rättsläget specifikt kopplat till vårt arbete under krigets lagar.

Svenska Röda Korset om kärnvapenkonventionen

Svenska Röda Korset anser att Sverige bör signera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. De humanitära konsekvenserna av användningen av kärnvapen skulle vara förödande för människor och miljö under mycket lång tid framöver. Beredskap att hantera detta saknas helt.

Sverige var aktivt i förhandlingarna kring en konvention som förbjuder kärnvapen. Sverige är ett föregångsland i nedrustningsfrågor och borde därför visa vägen i frågan att förbjuda kärnvapen. Om vi inte gör det får det motsatt verkan – andra tittar på Sverige.

Konventionen om förbud mot kärnvapen kompletterar och förstärker de internationella regler som finns idag, som icke-spridningsavtalet (Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons, NPT). Ett medlemsskap i Nato är inget hinder för att bli part i kärnvapenkonventionen.

Remissvar kärnvapenutredningen

Terrorismlagstiftning, den humanitära rätten och det humanitära uppdraget

Röda Korsets uppdrag är att förhindra och lindra mänskligt lidande, att skydda liv och hälsa och att säkerställa respekt för varje människas värde. Inom ramen för det uppdraget arbetar Röda Korset bland annat för att säkerställa respekt för internationell humanitär rätt, mänskliga rättigheter och humanitära värderingar och principer. Vi tar därför som utgångspunkt inte ställning i sak kring Sveriges anti-terroriståtgärder, men vi vill slå vakt om att internationell eller nationell lagstiftning inte leder till att underminera den humanitära rätten eller riskerar att kriminalisera eller sätta hinder i vägen för humanitärt arbete, finansiering av sådant arbete, eller utbildning i humanitär rätt.

Grunden för vårt humanitära arbete hotas om vår neutralitet, självständighet, eller opartiskhet ifrågasätts. Mot den bakgrunden får det inte finnas tvivel kring att det är tillåtet att ha kontakt med, så som att ge humanitär hjälp till sårade och sjuka medlemmar av icke-statliga väpnade grupper som kan vara klassade som terroristorganisationer, eller att utbilda dessa i den humanitära rätten. Detsamma gäller andra åtgärder rödakors- och rödahalvmånerörelsen kan tänkas vidta i humanitärt syfte. Vår neutralitet och opartiskhet i dessa situationer är ofta det som är avgörande för att säkerställa tillträde till till exempel belägrade områden.

Den humanitära rätten vilar på grundförutsättningen att lindra våldsanvändningens skadeverkningar, utifrån en balans mellan militär nödvändighet och humanitet. Om gärningar under väpnade konflikter, som inte är straffbelagda enligt den humanitära rätten, förbjuds och straffbeläggs i den nationella rätten riskerar den humanitära rätten att undermineras. För att det ska finnas incitament att efterleva den humanitära rättens förbud, t.ex. vad gäller det förbudet mot angrepp mot civila som inte direkt deltar i stridigheterna, är det viktigt att den humanitära rättens bestämmelser beaktas och balanseras vid nationell strafflagstiftning inom ramen för terrorismbekämpning.

Vi har i det syftet svarat på ett flertal remisser kopplade till den nya terrorrismlagstiftningen: 

Remissvar terrorrismlagstiftning

IHL och genus

Kvinnor och män tvingas hantera olika former av våld och utsatthet under väpnade konflikter. Kvinnor och män har också ofta helt olika förutsättningar och metoder för att överleva och hantera en väpnad konflikt. Skillnaderna gäller både till exempel de omedelbara effekterna av ett specifikt anfall och konflikternas mer långsiktiga effekter.

Dessa skillnader omhändertas dock inte alltid av reglerna i de befintliga humanitärrättsliga konventionerna. Svenska Röda Korset arbetar därför aktivt för att säkerställer att kvinnor och mäns skilda behov, förutsättningar och förmågor beaktas i tillämpningen av den humanitära rätten.

Bland annat bidrar vi med ett genusperspektiv i arbetet med nya kommentarer till Genévekonventionerna med tilläggsprotokoll. Vi har också till exempel tagit fram en publikation på temat humanitärrätt och genus, samt arrangerat och deltagit vid seminarium och internationella konferenser i dessa frågor.

Du kan läsa mer om detta arbete i avsnitten IHL and gender (engelsk webbsida) och Hur hanteras olika förutsättningar och behov?

Särskilt tortyrbrott

Svenska Röda Korset arbetar förebyggande för att förhindra tortyr, för att säkerställa att tortyroffers skäl tillvaratas i den svenska asylprocessen, vi genomför s.k. tortyrskadeutredningar enligt det internationellt erkända Istanbulprotokollet, samt bedriver omfattande verksamhet för att tortyrens offer ska kunna återfå värdighet och hälsa. Vi har tydligt påpekat att Sverige bör sträva efter att agera som ett föredöme i frågor om mänskliga rättigheter, starkt ta avstånd från tortyr och bli en tydligare aktör i arbetet för upprättelse för tortyröverlevare.

En viktig del i detta är att ha lagstiftning på plats som är i enlighet med internationella krav och som i praktiken möjliggör att fullt ut delta i det internationella samarbetet mot straffrihet för tortyr och upprättelse för tortyrens offer. Frågan om ett särskilt tortyrbrott i svensk rätt har därför varit viktig för SRK sedan tortyrkonventionens tillkomst på 1980-talet.

Sverige har höga ambitioner att delta i det internationella arbetet mot tortyr och mot straffrihet för tortyrbrott. Sverige har under åren varit aktivt i förhandlingar och pådrivande i de internationella kraven kring bl.a. traktatreglering av universell jurisdiktion för det internationella brottet tortyr, som det definieras i tortyrkonventionen.

Sverige har under senare år vidtagit flera åtgärder för att kunna delta fullt ut i det internationella arbetet för att lagföra förövare av tortyr, bl.a. vad gäller jurisdiktion. Sverige har dock fortfarande inte något särskilt tortyrbrott, vilket rekommenderas av CAT. 

Vårt remissvar kring tortyr

Mer utbildning, särskilt kopplat till förändrat omvärldsläge

Kunskapen om den humanitära rätten är idag låg i Sverige. Det visar bland annat en studie som vi genomförde 2016. Läs gärna mer om den under avsnittet Kunskap och tillit är viktigt.

För att den humanitära rätten ska fungera i krigstid måste man sprida kunskapen om den i fredstid så att alla förstår vad den handlar om. När konflikten väl är ett faktum är det ofta för sent. En grundläggande förutsättning för att den humanitära rätten ska respekteras är alltså kunskap om dess innehåll.

En Försvarsmaktsrapport (FM2022-767:13) visar på bristande utbildningsnivå rörande krigets lagar inom myndigheten. Inom det civila försvaret har kunskapsläget dessvärre inte undersökts på många år. Det är tydligt att det finns brister i kunskapen om vilka förpliktelser Sverige och svenska aktörer har utifrån krigets lagar.

Vi arbetar därför med att utbilda i den humanitära rätten, men också med att påverka kring och stödja myndigheter och organisationer att själva bli bättre på den humanitära rätten.


Som en led i det arbetet har vi bland annat utarbetat en digital informationsbank om krigets lagar med texter, webbkurser, korta filmer mm, skrivit informationsskriften Information om den humanitära rätten, som getts ut av Totalförsvarets folkrättsråd 2017. Vi håller även föreläsningar, anordnar seminarium, skriver debattartiklar och publicerar även årsböcker i den humanitära rätten. Årsböckerna och andra publikationer hittar du via denna sida: Krigets lagar – att humanisera krigföringen | Röda Korset (redcross.se)

 

Kvinna lär ut krigets lagar

Allt om krigets lagar

Krigets lagar