Att ha någonstans att bo, att få gå i skolan tillsammans med sina kompisar, att så småningom kunna få ett jobb.
Jag slås ofta av det när jag träffar unga människor på flykt i någon av Röda Korsets verksamheter. Oavsett om det är i ett flyktingläger, längs flyktvägen i Europa eller här i Sverige. På över 100 platser runt om i landet jobbar Röda Korset med att hjälpa unga ensamkommande. Många av ungdomarna kom 2015 eller 2016 och kämpar fortfarande för att på allvar komma igång med sitt nya liv i Sverige.
I den nya rapporten ”Mitt liv räknas – den humanitära situationen för ensamkommande” har vi intervjuat ett stort antal ungdomar, rödakorsvolontärer, kommuntjänstemän och andra som jobbar med ensamkommande unga i Sverige.
Rapporten visar för det första att det var helt rätt av riksdagen att ge de unga en andra chans genom att rösta igenom gymnasielagen 2018. Tack vare gymnasielagen har tusentals ungdomar fått hopp om livet igen. De pluggar för sin examen, och har fått sina första extraknäck. Det finns ett antal brister i gymnasielagen, inte minst när det gäller ansvaret för boende. Vår förväntan är nu att politiker från alla läger är beredda att hitta konstruktiva sätt att lösa dessa problem.
För det andra har vi funnit att ungdomarnas sociala situation till stor del är beroende av vilken kommun de råkar bo i. På de orter där kommunen samverkat med civilsamhället har man i många fall lyckats lösa boendesituationen för ungdomarna på ett bra sätt, medan situationen överlag är mycket sämre i kommuner där sådana samarbeten inte finns.
För det tredje så finns ett grundläggande problem med boendesituationen eftersom varken myndigheter eller kommunerna anser sig ha ansvaret för att ordna denna. Det innebär att de som fått stanna tack vare gymnasielagen faktiskt inte har rätt till boende. Hemlösheten leder till problem med exploatering av ungdomarna inom exempelvis sexhandel, droghandel eller kriminell verksamhet. Utsattheten är allra störst bland de unga som inte omfattas av gymnasielagen. I dagarna kommer ytterligare 400 unga som fått bo kvar på migrationsverkets boenden av tvingas lämna dessa.
Från Röda Korsets sida träffar vi dessa ungdomar varje dag i våra verksamheter. Vi ser unga som kämpar och sliter för att klara skolan och kunna komma igång med sitt nya liv. Många klarar det bra, men de som inte har lyckats lösa boendesituationen har förstås svårt att fokusera på någonting annat. Det är inte särskilt förvånande. Eller som en person uttrycker det: ”Jag saknar mat, boende och kläder. Det är extra svårt på vintern. De andra går i skolan och tänker på sin utbildning, jag tänker i stället på var jag ska bo imorgon.”
Vi är övertygade om att också dessa ungdomar kan bli en resurs för Sverige, men det bygger på att både stat och kommuner är beredda att skapa trygga förutsättningar för att de ska klara skolan och kunna få jobb.
Från statens håll behöver man ta ett övergripande ansvar för att minska hemlösheten. Vi vill se ett nationellt samordningsuppdrag för frågor som rör ensamkommande barn och unga. Det stöd som gått till civilsamhällets arbete med unga ensamkommande behöver bli mer långsiktigt.
På kommunal nivå anser vi att man ska möjliggöra för ensamkommande unga att stanna kvar i kommunen även efter 18-årsdagen, och att kommunerna ska ta ansvar för att ordna boenden för alla gymnasieungdomar. Det finns flera exempel på kommuner som lyckats bra med att hitta lösningar i samverkan med civilsamhällsorganisationer. Ett bland många är Umeå där kommunen tillsammans med Röda Korset och nätverket Arezo lyckats få fram boendelösningar för 78 ungdomar.
Det är inte värdigt att Sverige har unga i en utsatt situation som inte har tak över huvudet. Svenska Röda Korset står redo att stödja dessa på över 100 orter runt om i landet att skapa en bättre framtid. Nu hoppas vi att staten och kommunerna är redo att göra detta tillsammans med oss.
Martin Ärnlöv
generalsekreterare för Svenska Röda Korset