I flyktinglägren i Cox’s Bazar i Bangladesh har få hört talas om #metoorörelsen men alla kvinnor vi träffat är rädda för övergrepp. Och skälet är uppenbart. Många har redan upplevt sexuellt våld och övergrepp i Myanmar och i flyktinglägren i Bangladesh råder otrygghet i det kaos som uppstår när 600 000 människor är samlade på en liten yta. Somliga har kommit ensamma över gränsen med sina barn efter att deras makar dödats i Myanmar och dom är rädda för att andra män ska ta sig in i tälten där de bor om natten och utsätta dem för övergrepp. Kvinnorna känner sig dessutom oftast otrygga att röra sig i lägren. Det gör att många kvinnor dricker så lite som möjligt under dagen för att inte behöva besöka de olåsta skjul som fungerar som toaletter, eller så håller de sig till slutet av dagen när färre människor rör sig ute och de går helst tillsammans i grupp. I de särskilda kvinnogrupper som vi har i lägren så berättar kvinnorna att de inte har duschat sedan de kom till lägren. Orsak? Det går inte att låsa om sig.
I det kaos som uppstår när 100 000-tals människor tvingas fly från sina hem blir redan utsatta grupper ännu mera sårbara. Vi hör nu till exempel om människosmugglare som utnyttjar flyktingströmmarna till Bangladesh för att lura kvinnor in i trafficking. Det pratas dock alldeles för lite om den utsatthet som bland annat kvinnor lever under i själva flyktinglägren, där befolkningen tekniskt sett ska befinna sig i trygghet. Det är svårt att berätta om och hantera för den som är utsatt när förövarna och de man är rädda för kan vara andra flyktingar som finns i närheten.
Vi vet att våld mot kvinnor ofta används som ett vapen i krig och konflikt, och Rakhine tycks inte ha utgjort något undantag. Vi vet också att det sexuella och könsbaserade våldet ökar i samband med katastrofer och de drabbade är framför allt kvinnor och barn. Enligt FN:s befolkningsfond UNFPA på plats är de rapporter om sexuella övergrepp som kommer fram bara toppen på ett isberg. De flesta övergreppen blir inte kända över huvud taget, ofta på grund av skam och stigmatisering.
Det måste göras tydligt, inte minst inom den humanitära sektorn, att trygghet och säkerhet mot sexuella övergrepp måste prioriteras i samma utsträckning som annat. Ofta läggs huvudfokus på mat och vatten och kvinnors säkerhet ses som sekundärt, om det alls tas i beaktande. Det är dock livsviktigt att det finns med från dag ett då vi kan bygga toaletter och duschar med lås, distribuera lampor till kvinnor så att de slipper vara rädda att röra sig efter mörkrets inbrott och skapa rum där kvinnor får mötas och prata om sin situation och sina behov. Det går att minska kvinnors rädsla och förhindra övergreppen. Men det är inte gratis. I grunden handlar det om skyddet av mänsklig värdighet i linje med den internationella humanitära rätten och internationella konventioner. Fortfarande kan det vara kontroversiellt att tala om kvinnors utsatthet och särskilda behov i många delar av världen men vi vet att det är självklart för dig, Margot Wallström, att se till att kampen mot könsbaserat våld skruvas upp ytterligare.
Margareta Wahlström, Ordförande Röda Korset
19 november 2017