I den torra Gazavinden lägger sig dammet aldrig riktigt. Det fastnar på rödakorsjukhusets tältväggar, virvlar genom gångarna och täcker huden på patienterna, läkarna och sjuksköterskorna.
De rör sig snabbt från ett tält till ett annat, med patientjournaler i handen och sänkta huvuden, och koncentrerar sig på vad nästa patient kan behöva. Samtidigt försöker de ständigt förutse vad som kan hända härnäst.
I dag är fältsjukhuset fortfarande en livlina för tusentals människor. Det står som ett bevis på vårdpersonalens mod och viljan att överleva hos de patienter vars liv har krossats av detta krig. Men det är också en stark påminnelse om allt som har gått förlorat − och om allt som bör skyddas enligt den internationella humanitära rätten.
I detta nu försöker det internationella samfundet förhålla sig till USA:s och Israels förslag om att en privat organisation ska ansvara för att distribuera mat på ett fåtal platser i Gaza. FN och flera andra aktörer fördömer idén om att privata aktörer ska hantera matdistribution, statskontrollerad fördelning av nödhjälp och eventuell militarisering av insatsen.
Varför spelar det roll hur hjälpen ges?
I centrum för humanitär hjälp står alltid behoven. Detta oavsett vem som drabbas och var det sker har krigets offer alltid rätt till hjälp. Det har världens stater kommit överens om i Genèvekonventionerna, krigets lagar.
Humanitärt bistånd bör inte politiseras eller militariseras utan distribueras enligt grundläggande humanitära principer om opartiskhet, mänsklighet och oberoende. Vår långa erfarenhet visar att detta fungerar. Principerna fungerar som verktyg för att navigera i dagens komplexa humanitära miljö.
I dag genomgår det globala humanitära landskapet en omvälvande förändring.
Erfarenheterna vi stod inför efter andra världskriget ledde till överenskommelser som FN-stadgan, mänskliga rättigheterna, folkmordskonventionen, krigets lagar och flyktingkonventionen. De skrevs av människor som hade överlevt ett fruktansvärt mörkt kapitel i mänsklighetens historia och bar en djup övertygelse om att framtiden måste se annorlunda ut.
Principerna utmanas
Dessa människor försåg oss med verktygen för att snabbt minska lidande i väpnande konflikter, nämligen att efterleva och respektera krigets lagar vars legala ramverk vinnlägger sig om just opartisk och neutral humanitär hjälp. Ett mäktigt motmedel mot maktlöshet.
I dag utmanas de humanitära principerna alltmer, bland annat med hänvisning till säkerhet, bristande efterlevnad av gällande regelverk hos flera parter, nya aktörer och sanktionsregimer. När dessa humanitära principer används godtyckligt eller ignoreras, raseras förtroendet för oberoende humanitära aktörer. Utan det förtroendet kan hjälpen inte nå fram. Och utan principerna som kompass riskerar vi kaos – där bistånd styrs av maktspel i stället för mänskliga behov.
Även krigföringens natur har förändrats. Officiella arméer, proxyarméer, väpnade grupper, drönare och cyberkrigföring är alla del av dagens konflikter. Förstörelsen på vissa platser liknar inget vi sett i modern tid och ytterst medför det ett inhumant lidande.
Svårigheten att nå fram med hjälp i krigshärjade städer är uppenbar och försvåras av oexploderad ammunition och blindgångare. Riskerna under pågående stridigheter att försöka nå de mest utsatta är höga, alltför höga. Sedan 7 oktober 2023 har vi förlorat 30 av våra kolleger i Palestinska Röda halvmånen och sex i israeliska Magen David adom.
Djup tragik
Det är en djup tragik att så sker. Alla som drivs av egenskaper som generositet, osjälviskhet och medmänsklighet – underbara egenskaper i en ofta brutal värld – bör värnas och vårdas. Vi får aldrig tappa de ideal som våra kolleger så tydligt representerade. Inte heller förlora den anda som de visade.
Röda korset och flera andra humanitära aktörer finns på plats i Gaza – och vi kommer att fortsätta kämpa för att nå fram, oavsett hinder.
Utrymmet att kunna ge oberoende humanitär hjälp måste försvaras.
Förslag om privata aktörer som agerar utifrån andra principer eller drivkrafter riskerar att undergräva den humanitära struktur som vi enats om. Den enskilda människans behov måste alltid sättas i centrum.
Sveriges regering och EU måste stå stadigt och med all kraft värna det humanitära utrymmet i Gaza, men också i Sudan och på andra platser.
Ett minimum av humanitet måste fortsätta gälla, även krig har regler.
Av Ulrika Modéer
generalsekreterare, Svenska Röda Korset