Detta trots att de har lagstadgad rätt till viss subventionerad hälso- och sjukvård i Sverige. Röda Korset möter människor som söker vård först när det blir akut eller lever med onödigt lidande. Vi möter också barn som lever utanför det offentliga skyddsnätet och som inte får tillgång till långvarig behandling.
En konsekvens av hinder är att man uppsöker vård först när problemet är akut. Patienter som kommer till oss har ibland långt framskridna sjukdomstillstånd och behöver större insatser från sjukvården, vilket orsakar mer lidande. För barn som lever utanför systemet kan hinder till vård ge långvariga konsekvenser. Även om papperslösa barn enligt lag ska ha full tillgång till all hälso och sjukvård fram till 18 års ålder, så uppstår situationer där långvariga behandlingar inte inleds med motiveringen att det är oklart hur länge barnet kommer att stanna i landet. Barn riskerar att få men för livet av sjukdomar som hade kunnat behandlas i ett tidigare skede.
Den lagstadgade rätten till vård som inte kan anstå som infördes 2013 var ett stort steg framåt. Lagen syftade till att åtgärda en situation som orsakade etiska problem för vårdprofessioner och var djupt problematisk från ett humanitärt perspektiv. Lagstadgad rätt till vård får några av samhällets mest utsatta grupper har bidragit till minskat lidande för många.
Samtidigt visar erfarenheter från Röda Korsets vårdförmedling att vårdpersonals okunskap om lagen står för ungefär hälften av de hinder som papperslösa fortsatt möter. Papperslösa har också ofta svårt att hävda sina rättigheter i brist på stöd i att förstå det svenska systemet och språkliga hinder. Dessutom leder rädsla för myndigheter och bristande kunskap om sekretesslagstiftning till att många undviker att berätta om sin rättsliga ställning.
Samtidigt som kunskapen om papperslösas rätt till vård brister är dagens lagstiftning otydlig. Utformningen ålägger vårdpersonal att bedöma vad som är vård som inte kan anstå. Vårdpersonal hamnar i situationer där de kan tvingas välja bort att hjälpa en person enbart utifrån personens rättsliga ställning och inte utifrån sin medicinska bedömning.
För att säkerställa att papperslösa människor i utsatta situationer får tillgång till vård bör:
- Lagstiftningen i större utsträckning ses som en möjlighet att tillgodose patientgruppens vårdbehov och inte används som en begränsning. Vårdgivare behöver ta ansvar för att stödja personal i beslut kring vård som inte kan anstå, exempelvis genom att tillhandahålla riktlinjer och utbildning.
- Trösklarna till vård sänks genom exempelvis flerspråkiga telefonbokningssystem och genom att erbjuda en flexibilitet i kontakten med patienten.
- Vården måste vara en säker plats för alla. Kunskap om sekretess och tystnadsplikt måste säkerställas hos alla som arbetar inom vården.
Alla människor kommer någon gång att behöva vård och konsekvenserna av att inte få tillgång till vård kan bli allvarliga. Kvinnor är en särskilt utsatt grupp. Att inte få möjlighet att träffa en barnmorska under graviditeten kan leda till att mammor och barn skadas eller i värsta fall dör i förlossningskomplikationer. De hinder som papperslösa idag möter i vården leder till ett stort och onödigt lidande som kan förhindras genom konkreta åtgärder.
Martin Ärnlöv, generalsekreterare Svenska Röda Korset
Johanna Lönn, rapportförfattare och leg. sjuksköterska, Röda Korsets vårdförmedling
Dagens samhälle 19 september 2018
https://www.dagenssamhalle.se/debatt/sakerstall-att-papperslosa-manniskor-far-vard-23939