Utredningen om skogsbränderna sommaren 2018 (SOU 2019:7) som precis varit ute på remiss slår fast att frivilliga bidrog med ”omfattande och ovärderligt stöd till räddningsinsatserna” men att räddningstjänsternas, kommunernas och andra offentliga aktörers förmåga att samverka med frivilligorganisationer behöver förbättras. Det är i linje med flera andra statliga utredningar och rapporter. Myndigheter, kommuner och länsstyrelser behöver öppna upp än mer för samverkan med frivilligorganisationer. Samtidigt finns det idag få tydliga politiska förslag för hur samverkan mellan offentliga myndigheter och frivilligorganisationer ska stärkas. För att möjliggöra såväl traditionella former av frivillighet som spontanfrivillighet krävs att offentliga aktörer stödjer och möjliggör innovativa metoder för samverkan och organisering.
Röda Korset ser följande behov framåt:
- Många människor vill engagera sig men vi ser att formerna för engagemang förändras. Exempelvis kommer så kallad ”spontanfrivillighet” att bli en allt viktigare engagemangsform vilket civilsamhälle, räddningstjänst, kommuner och andra offentliga aktörer måste förhålla sig till. Vi saknar idag det resonemanget i de utredningar som ligger till grund för framtidens krisberedskap, inklusive Skogsbrandsutredningen, trots att över 6 000 personer anmälde sig som spontanfrivilliga till Röda Korset under de veckor bränderna härjade förra sommaren.
Röda Korset ser att en ökad utsatthet, en ökad spridning i språkkunskaper och en ökad digital klyfta ställer nya krav på svensk krisberedskap. Personer i utsatthet drabbas ofta hårdare än andra i händelse av en samhällskris vilket det förebyggande arbetet måste ta höjd för. Frivilligorganisationer måste tydligare inkluderas i kommunernas, myndigheternas och andra aktörers arbete med risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) för att identifiera sårbarheter och utsatta grupper. - Röda Korset ser att nya kompetenser, i vissa fall yrkesexpertis, behövs även bland frivilliga exempelvis inom IT, språk och organisering vilket förutsätter tydlig kommunikation och samverkan mellan exempelvis räddningstjänst och civilsamhällesorganisationer.
- För att säkerställa delaktighet och förankring av krisberedskapen är det även centralt att inkludera näringslivet. Röda Korset har goda erfarenheter av så kallade beredskapspartners, företag som genom avtal erbjuder stöd, varor och tjänster till Röda Korsets insatser, i händelse av kris. Under skogsbränderna 2018 bidrog Röda Korsets beredskapspartners med varor och tjänster värda över två miljoner kronor.
- Röda Korset saknar resonemang i de utredningar som ligger till grund för den framtida svenska krisberedskapen rörande vikten av att inkludera ett klimatperspektiv i det förebyggande arbete som krävs för att undvika framtida kriser, såsom skogsbränder. Det är ett område som nu pekas ut särskilt i regeringsförklaringen vilket är positivt och vi ser fram emot tydliga nya förslag på området.
Nära nio av tio svenskar kan tänka sig att göra en insats som volontär i händelse av en allvarlig samhällskris, enligt en undersökning från Novus, och Röda Korset jobbar för att år 2025 ha 20 000 utbildade volontärer som kan agera vid en sådan händelse. Alla aktörer verkar vara eniga om att frivilliga behövs men för att möjliggöra såväl traditionella former av frivillighet som spontanfrivillighet krävs att offentliga aktörer stödjer och möjliggör innovativa metoder för samverkan och organisering. Då behövs både skarpa politiska förslag. Stödet och finansieringen av frivilligorganisationers bidrag till svensk krisberedskap och totalförsvar måste också säkerhetsställas.
Ylva Jonsson Strömberg, krisberedskapschef Röda Korset
Riksrevisionen, Lärdomar av flyktingsituationen hösten 2015 (PDF)
Försvarsberedningen, delbetänkande, Motståndskraft - Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025
FOI, Frivilligmedverkan i samhällets beredskap för kris och kris