Just nu förhandlar samtliga riksdagspartier om framtidens migrationspolitik i en parlamentarisk kommitté. De politiska utspelen duggar tätt. Det debatteras siffror, kostnader, volymer. Men bakom allt detta finns människor. Människor som du och jag. Som drömmer om att få leva sina liv i trygghet.
Men de förslag från kommittén som hittills blivit kända handlar i hög grad om göra livet svårare för de människor som tagit sin tillflykt till Sverige.
Man föreslår att införa försörjningskrav för familjeåterförening som i praktiken gör det omöjligt för många familjer att få leva tillsammans. Man föreslår att det ska bli tuffare för svårt sjuka barn att få stanna i Sverige av humanitära skäl.
De som bedöms ha behov av internationellt skydd kommer behöva leva upp till mycket högt ställda krav om jobb och försörjning för att detta skydd ska bli permanent. All vår erfarenhet visar hur svårt det är att etablera sig i Sverige eller klara av behandling för trauman eller tortyrskador om man samtidigt tvingas leva åtskild från sin familj.
Om de förslag som nu ligger på bordet blir verklighet kommer många barn att tvingas leva många år utan sina föräldrar under svåra humanitära förhållanden. Kanske får de aldrig träffas igen.
Vår senaste kartläggning visar att Sverige skulle bli ett av de länder i Europa där det är absolut svårast för familjer på flykt att få återförenas. Vi sätter oss på en av platserna längst bak i bussen. Vill vi vara det landet?
Svenska folket verkar inte tycka det. Tidigare i år bad vi undersökningsföretaget Novus fråga svenska folket hur man ställer sig till tre migrationsfrågor.
Resultatet visar på ett mycket starkt stöd både för rätten till familjeåterförening och för att personer med humanitära skäl ska kunna stanna. Extra intressant är att detta stöd återfinns hos sympatisörerna för de båda största partierna, S och M:
- 90 procent av S-sympatisörerna och 62 procent av M-sympatisörerna instämmer (helt eller delvis) i att barn som vistats flera år i Sverige och lärt sig svenska språket ska ha en möjlighet att stanna i Sverige. Endast 2 procent av S-sympatisörerna och 18 procent av M-sympatisörerna tar avstånd (helt eller delvis).
- 78 procent av S-sympatisörerna och 49 procent av M-sympatisörerna instämmer (helt eller delvis) i att personer med humanitära skäl, till exempel svårt sjuka barn eller vuxna, ska ha möjlighet att stanna i Sverige. Endast 5 procent av S- sympatisörerna och 25 procent av M-sympatisörerna tar avstånd (helt eller delvis).
- 75 procent av S-sympatisörerna och 44 procent av M-sympatisörerna instämmer (helt eller delvis) i att barn och föräldrar på flykt som splittrats ska ha en möjlighet att återförenas i Sverige. Endast 13 procent av S-sympatisörerna och 33 procent av M-sympatisörerna tar avstånd (helt eller delvis).
Det finns en uppenbar risk att partierna nu driver fram en lagstiftning som i praktiken tvingar familjer att leva åtskilt och gör att barn som etablerat sig i Sverige eller är svårt sjuka tvingas lämna landet. En sådan lagstiftning skulle få svåra humanitära konsekvenser för många människor, men den skulle inte heller bli långsiktigt hållbar. Krav på speciallagar och undantag skulle väckas. Systemet skulle behöva lappas och lagas.
Det är dags för samtliga partier att lyfta blicken. Att låta svårt sjuka barn få en chans till ett gott liv, eller att låta familjer leva tillsammans, står över partipolitik. Det stavas medmänsklighet.
Martin Ärnlöv, generalsekreterare för Svenska Röda Korset