”13 november 2019. I dag landade de utvisade på Kabuls flygplats. Jag åkte klockan åtta lokal tid för att hjälpa de hemlösa utvisade killarna från Sverige. En ganska stor explosion inträffade rätt nära flygplatsen, en bilbomb som dödade tolv personer, varav flera barn. Vi åkte just den vägen dit, men den stängdes på grund av terrorattentatet. Om explosionen hade ägt rum lite senare, cirka 30 minuter, kanske vi tre som var i taxin också hade varit döda.”
Extremt allvarligt
Detta vittnesmål går att läsa på reportagesajten Blankspots hemsida och kommer från Mohammed, en ung kille som kom som ensamkommande till Sverige 2015 men som inte beviljats skydd i vårt land utan istället utvisats till Afghanistan. Mohammeds vittnesmål liknar många andras.
Vi kan dagligen ta del av nyheter om självmordsbomber, attacker mot civila och angrepp på sjukvårdsinrättningar eller skolor. Trots detta kommer fortsätter tvångsutvisningarna och nya plan lyfter mot Afghanistan. Detta är djupt beklagligt.
Situationen i Afghanistan har under flera år varit extremt allvarlig men faktum är att 2019 var ett av de blodigaste åren under hela 2000-talet. Enligt FN:s samordningsorgan i Afghanistan (UNAMA) dödades 2563 personer och ytterligare 5676 skadades på grund av den väpnade konflikten, detta under de första nio månaderna 2019 . En halv miljon människor beräknas vara på flykt inom landet. Afghanistan är det land i världen där flest barn dödas på grund väpnade konflikt.
Den Internationella rödakorskommittén (ICRC) har funnits på plats i Afghanistan sedan den nu pågående konflikten startade, men i april 2019 tvingades organisationen avbryta ett antal aktiviteter eftersom medarbetarnas utsatthet blivit allt för stor: bland annat första hjälpen på svåråtkomliga platser, transport och vård av krigsskadade och arbete med familjeåterförening.
Övergrepp mot civila
Amnesty International bevakar och utreder sedan många år situationen i landet ur ett människorättsperspektiv. Situationen för mänskliga rättigheter är generellt mycket allvarlig i hela landet. Övergrepp mot civila begås både av statliga och icke-statliga förövare. Korruptionen är utbredd och trots att afghanska myndigheter fått hjälp av det internationella samfundet att bygga upp samhällsservicen de senaste åren, saknas fungerande myndighetsskydd för de personer som vill anmäla brott. Som exempel är tortyr, olaga frihetsberövande och utpressning vanligt förekommande. Personer som bryter mot normer av olika slag, till exempel religiösa minoriteter, riskerar att utsättas för våld och övergrepp i samhället men även från den egna familjen och släkten. Kvinnor och barn är särskilt utsatta.
Vi menar att för lite uppmärksamhet ägnas åt de civilas lidande. Vår bedömning är att situationen är så allvarlig att den största majoriteten av de personer som kommer från Afghanistan och söker asyl i Sverige i själva verket, rent flyktingrättsligt, är att anse som skyddsbehövande och att de därmed borde ha rätt till asyl.
Stödet begränsat
Unga vuxna utan nätverk i Afghanistan är en särskilt riskutsatt grupp. Det gäller inte minst barn och unga vuxna som inte har vuxit upp i Afghanistan. Stödet som ges vid återvändande är begränsat. Det kraftigt ökade antalet civila dödsoffer visar att inte går att garantera säkerhet eller grundläggande och hållbara rättigheter för någon som tvingas tillbaka till Afghanistan.
Vår inställning är att det i princip inte finns några rimliga och relevanta internflyktsalternativ i landet. Migrationsverkets bedömning kring internflykt i Afghanistan leder enligt vår mening till en felaktig flyktingrättslig tillämpning. När säkerhetssituationen förändras och försämras så snabbt blir det omöjligt att göra den framåtblickande och individuella bedömning som krävs för att hänvisa någon till internflykt.
Utvisningsprocessen bör pausas
Svenska Röda Korset och Amnesty International anser därför att Sverige helt ska upphöra med tvångsutvisningar till Afghanistan. Migrationsverket bör också omedelbart se över och revidera sitt rättsliga ställningstagande om situationen i Afghanistan.
Som en konsekvens av detta bör utvisningsprocessen pausas och ärendena omprövas för de personer som fått ett utvisningsbeslut till Afghanistan. Detta krävs inte bara för att vi inte ska bryta mot våra folkrättsliga förpliktelser, det är också det enda rimliga ur ett humanitärt perspektiv.
Martin Ärnlöv, generalsekreterare, Svenska Röda Korset
Alexandra Segenstedt, jurist och senior policyrådgivare migration, Svenska Röda Korset
Anna Lindenfors, generalsekreterare, Amnesty International Sverige
Madelaine Seidlitz, jurist och ansvarig flykting och migration, Amnesty International Sverige