Vi använder kakor för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. 

Läs mer om kakor
Våra sajter

Här hittar du länkar till Röda Korsets övriga sajter. Visste du att Röda Korset har både en högskola och en folkhögskola? RedNet är vårt intranät. Kommunsidor riktar sig till dig som vill engagera dig i Röda Korset lokalt. Röda Korsets Ungdomsförbund finns för dig som är yngre än 30 år.

Sverige måste fortsätta sitt humanitära bistånd i krisen

Det är tid för ännu mer samarbete och globalt agerande – det gynnar både världen och Sverige.
Det är tid för ännu mer samarbete och globalt agerande – det gynnar både världen och Sverige.
Publicerad: 28 apr 2020
Lästid: ca

När allt fler länder stänger sina gränser och ser om sitt eget hus, måste Sverige fortsätta att stå för viktiga värden och kombinera nationellt och globalt agerande. Ett starkt och effektivt internationellt utvecklingssamarbetet och ett generöst välkoordinerat humanitärt bistånd är en viktig del i detta.

Covid-19 skapar enorma svårigheter för sjukvårdssystemen i industrialiserade länder. Men utmaningen är ännu större för stater där sjukvårdssystemen har trasats sönder av krig, där en stor del av befolkningen lever på flykt under svåra förhållanden eller där tillgången på rent vatten, tvål och mediciner är bristande. Människor i dessa länder riskerar att få betala ett skyhögt pris både för pandemin och den väntande ekonomiska nedgången.

Redan innan smittspridningen av det nya coronaviruset hade startat på den afrikanska kontinenten hade man förlorat motsvarande 300 miljarder kronor, det vill säga motsvarande hela Ugandas bnp. Detta till följd av att den viktiga handeln med framför allt Kina ströps.

Sverige är beroende av fungerande nationella och globala system för hälsa och andra samhällsfunktioner.

Vi får in rapporter om ökat våld i nära relationer, ökad utsatthet för människor som redan diskrimineras i samhället, unga som inte har någonstans att gå när skolorna är stängda och stater som passar på att minska demokratiskt utrymme med hänvisning till covid-19. Ökad fattigdom, matbrist och arbetslöshet riskerar att vrida klockan tillbaka i världen där vi de senaste decennierna sett både fattigdomen och barnadödligheten halveras.

Ebolautbrotten i Västafrika och nu nyligen i Demokratiska republiken Kongo har lärt oss att undanträngningseffekterna på hälso- och sjukvården är påtagliga, när vi för ensidigt fokuserar på ett enda sjukdomsutbrott. Forskningsrapporter efter ebolakrisen visade att många fler än normalt insjuknade och dog till exempel till följd av graviditets- och förlossningsrelaterade komplikationer, brist på akut sjukhusvård och att stora barngrupper ej gavs grundläggande vaccinationsskydd mot bland annat stelkramp och mässling.

I rådande situation är det därför nödvändigt att upprätthålla ett bredare perspektiv och att den grundläggande hälso- och sjukvården, andra samhällsbärande demokratiska institutioner och ett ansvarsutkrävande civilsam­hälle får stöd, i synnerhet i fattigare länder som har mindre marginaler.

Sverige är ett litet land beroende av samarbete och partnerskap i omvärlden. Om allt fler länder väljer bort internationell samverkan kommer vi inte att kunna möta de globala hot som pandemier innebär. Viruset känner inga gränser. Isolerade kan vi inte handla varor som skyddskläder för personal, läkemedel och medicinsk utrustning eller mat och andra förnödenheter. Vi ska hjälpa andra, men vi måste också kunna lita på att andra hjälper oss.

Erfarenheter från ebolautbrottet används i dag för att vägleda vårdgivare i bedömning av epidemins spridning och prioritering av personer med misstänkt covid-19. Personal som arbetade i Västafrika delar värdefull kunskap om hur man hushållar med begränsade resurser inom den svenska vården och på många andra ställen i världen.

Det finns ett stort behov av investering i forskning

Det pågår redan ett omfattande arbete med att få fram vaccin mot coronaviruset och läkemedel för behandling. Läkemedel som utvecklades mot ebola, kan bli en viktig hörnsten för läkemedel mot covid-19, och vaccin som utvecklats i samband med sars och influensa, ger oss ett försprång i att finna ett vaccin även mot detta nya virus. Men det behövs även forskning kring hur vi kan förstå och bemöta människors oro för att skapa tillit till hälso- och sjukvårdens system i olika länder, och hur vi bäst hanterar en nationell och global kris av den här storleksordningen. Vi behöver bättre kunskap om hur robusta hälsosystem kan byggas som klarar av att leverera vård även när de ”chockas” av en global pandemi.

För att hantera den globala pandemin måste nationellt agerande gå hand i hand med globalt samarbete och ansvarstagande. Det är den sortens samarbeten och institutioner som Sverige bidrar med genom det internationella utvecklingssamarbetet.

Sverige är beroende av fungerande nationella och globala system för hälsa och andra samhällsfunktioner. Vi har en lång tradition av arbete med och genom internationella organisationer och strukturer. WHO, FN, EU och Världsbanken har i dag ett stort ansvar både i att utgöra plattformar för gemensamt agerande, men även för att bistå med kunskap grundad i evidens och vägledning. Röda korset-rörelsen och andra organisationer visar på frivillighetens räckvidd och medmänskliga kraft.

Sverige har lång erfarenhet av internationellt utvecklingssamarbete inom hälsa och mänskliga rättigheter, och en särskilt viktig roll i att bidra till människors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter där många andra länder av politiska skäl backat de senaste åren. Sveriges röst för jämställdhet, allas rätt att välja sin partner och om och när man vill få barn, är av särskild vikt under rådande kris, där vi redan ser negativa effekter av karantän, stängda skolor, arbetslöshet och ökad oro i form av ökat våld mot kvinnor och barn från flera länder.

Globalt kommer priset som kvinnorna för betala för den pågående pandemin snabbt att bli synliga. Existerande och redan nedbantade resurser riskerar att minska eller försvinna helt. Bristen på preventivmedel, kondomer och barnmorskor kommer att leda till en ökning av oönskade graviditeter, osäkra aborter, och ökad risk under förlossningen. Det kommer att kosta tusentals kvinnoliv.

I en tid när allt fler länder stänger sina gränser och ser om sitt eget hus, måste Sverige fortsätta att stå för viktiga värden och kombinera nationellt och globalt agerande. Ett starkt och effektivt internationellt utvecklingssamarbete och ett generöst välkoordinerat humanitärt bistånd är en viktig del i detta. Sverige har ett internationellt anseende som humanitär stormakt och bör leva upp till detta nu när det verkligen gäller.

Grundläggande utgångspunkter är mänskliga rättigheter, samarbete över gränserna, kunskapsgrundade beslut, och stöd till globala och nationella institutioner som värnar om gemensamma globala nyttigheter som kommer alla till del.

Det är tid för ännu mer samarbete och globalt agerande – det gynnar inte bara världen utan även Sverige. Vi lär oss mycket i dag som måste omsättas till en ny agenda för framtiden. Forskare, civilsamhällets organisationer, myndigheter och privata aktörer – alla kan bidra och behövs.

Tobias Alfvén, barnläkare docent, ­Karolinska institutet

Sofia Calltorp, internationell chef, Svenska röda korset

Anna Mia Ekström, klinisk professor i global infektionsepidemiologi, över­läkare, Karolinska institutet & Karolinska ­universitetssjukhuset

Anders Nordström, läkare, ambassadör för global hälsa, utrikesdepartementet

Eva Nordlund, barnmorska, ordförande Svenska barnmorskeförbundet

Julia Schalk, internationell chef, RFSU

Johan von Schreeb, läkare, professor Karolinska institutet

Publicerad på DN Debatt 11 april 2020