Omvärldsläget är synnerligen bekymmersamt, och situationen i Ukraina ger en bister bild av krigets verklighet. I Sverige läggs stort fokus på utvecklingen av totalförsvaret. Vi oroas över att den humanitära rätten – krigets lagar – inte prioriteras mer i det arbetet, skriver Robert Egnell, rektor på Försvarshögskolan och Martin Ärnlöv, generalsekreterare för Svenska röda korset.
Krigets lagar finns till för att göra det mest inhumana vi människor ägnar oss åt, krig, så humant som möjligt. Den pågående konflikten i Ukraina visar tyvärr hur dessa regler ifrågasätts och stundtals inte respekteras. Trots det är krigets lagar de regler vi har att förhålla oss till. För att de ska följas krävs ökad kunskap om vad de innebär.
En nylig Försvarsmaktsrapport (FM2022-767:13) visar på bristande utbildningsnivå rörande krigets lagar inom myndigheten. Inom det civila försvaret har kunskapsläget dessvärre inte undersökts på många år. Det är tydligt att det finns brister i kunskapen om vilka förpliktelser Sverige och svenska aktörer har utifrån krigets lagar. Vi vill tillsammans ta vår del av ansvaret för att förbättra kunskapen i Sverige och upplever att det finns ett stort intresse och engagemang för frågorna som vi nu behöver ta till vara.
Sedan den dåvarande regeringen i januari 2015 fattade beslut om en återupptagen planering för totalförsvaret har mycket hänt. Omfattande satsningar har gjorts på det militära försvaret. Det finns också en fördjupad förståelse för behoven och utmaningarna inom det civila försvaret.
Till skillnad från hur det ser ut på den militära sidan är det civila försvaret inte en enhetlig organisation, utan består av många olika aktörer, såväl myndigheter som andra offentliga aktörer, företag och civilsamhällesorganisationer. De representerar en stor bredd i uppdrag och förmåga. Det är därför välkommet att den nya regeringen har utsett en särskild minister för just det civila försvaret. Vi menar att såväl Carl-Oskar Bohlin i hans roll, som försvarsminister Pål Jonsson, nu behöver säkerställa att Sveriges förpliktelser bland annat inom utbildning och kunskapsspridning om krigets lagar efterlevs.
Bestämmelserna om krigets lagar finns i flera internationella avtal (traktat) och i sedvanerätten, med Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll som kärna.
När krigets lagar inte efterlevs leder det till att lidandet för civila ökar och humanitär hjälp får svårt att nå fram. Okunskap om krigets lagar får till följd att individer har svårt att agera enligt regelverken, och därmed i större omfattning kan komma att begå krigsförbrytelser. Det är med andra ord viktigt att känna till att allt inte är tillåtet i krig.
Sverige har, precis som många andra länder, valt att omsätta stora delar av krigets lagar i nationell lagstiftning – vi är alltså bundna av dessa förpliktelser såväl utifrån internationell som svensk rätt. Sverige har också, liksom alla andra stater, förbundit sig att sprida kunskap om och utbilda både militär och civil personal inom totalförsvaret i krigets lagar.
Sverige bör därför ta ett omtag gällande krigets lagar inom ramen för totalförsvarsutvecklingen. Följande ser vi är prioriterat:
1. Öka kunskapen om krigets lagar inom hela totalförsvaret. Kunskaperna om krigets lagar behöver stärkas hos samtliga aktörer inom totalförsvaret. Särskilt måste kunskaperna om vad krigets lagar innebär i praktiken i händelse av en väpnad konflikt i Sverige utvecklas.
Sverige bör genomföra en översyn av vilka personer och funktioner som behöver fördjupad kunskap samt vem som bär ansvar för att aktörerna vet sina rättigheter och skyldigheter. En sådan satsning behöver omfatta såväl Försvarsmakten och övriga försvarsmyndigheter som den stora bredden av aktörer inom det civila försvaret.
2. Skapa en sammanhållen struktur för skydd av civilbefolkningen. Sedan lagen (1994:1720) om civilt försvar upphörde att gälla år 2006 har Sverige inte haft någon enhetlig lagstiftning för ”befolkningsskydd i krig”. En statlig utredning presenterade nyligen sina rekommendationer i rapporten ”Ett stärkt skydd för civilbefolkningen vid höjd beredskap” (SOU 2022:57), men inte heller här föreslås en sammanhållen struktur för hur befolkningsskydd i krig ska förstås i ett modernt, svenskt sammanhang.
Med andra ord saknas svar på frågor kring hur civilbefolkningen ska skyddas i enlighet med den humanitära rätten, vilka delverksamheter som bör ingå och planeras för i en sådan skyddsstruktur, hur skyddet kan erbjudas på ett icke-diskriminerande sätt och hur ansvarsförhållandena ser ut. Vi menar att Sverige behöver en tydlig struktur för hur civilbefolkningen ska skyddas om det blir krig. En plan som förhåller sig till den humanitära rättens krav men också människors olika förutsättningar och behov.
3. Gör Sverige redo för internationellt stöd. De senaste åren har frågan om värdlandsstöd aktualiserats, det vill säga hur Sverige ska kunna möjliggöra för att ta emot (främst) militärt stöd från andra länder. Situationen i Ukraina visar tydligt att totalförsvarsplaneringen också behöver förbereda Sverige på exempelvis internationella humanitära aktörers närvaro i landet vid en konflikt. I en sådan situation kommer Internationella rödakorskommittén (ICRC) och andra organisationer sannolikt att etablera närvaro i Sverige.
Såväl Försvarshögskolan som Svenska röda korset har ett stort engagemang för Sveriges totalförsvarsutveckling och byggandet av Sveriges förmågor. Som representanter för två organisationer med roller inom totalförsvaret oroas vi av att vikten av krigets lagar inte tydligare är en utgångspunkt för satsningarna. Krig har regler. Och om reglerna ska kunna följas måste det finnas kunskap om dem – inom alla delar av Sveriges totalförsvar.
Frågor om hur Sverige kan och bör möjliggöra för humanitär verksamhet, och vilka skyldigheter och ansvar som finns, behöver utredas. Skillnaderna mellan verksamhet som genomförs av ickestatliga aktörer och exempelvis Internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen jämfört med stöd till civil verksamhet som kan begäras eller komma via Nato och EU behöver klargöras. Vilka organisationer som kan komma att verka på svensk mark, och vilka uppdrag de kan förväntas utföra, behöver bli tydligare.
Robert Egnell, rektor Försvarshögskolan, professor i ledarskap och ledning
Martin Ärnlöv, generalsekreterare Svenska röda korset