Biståndsdebatten

Med anledning av de stora förändringarna inom svensk biståndspolitik vill Svenska Röda Korset kommentera den senaste tidens utveckling. Vi ger också fyra förslag på prioriteringar inom biståndet.  

FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA) beräknar i färska siffror inför 2026 att 239 miljoner människor i världen är i akut behov av nödhjälp. Röda Korset anser att vi inte har råd att låta miljoner människor hamna på efterkälken. Konsekvenserna av försummelse kommer att sträcka sig bortom nationella gränser och påverka global stabilitet, migrationsflöden, klimatkonsekvenser och människors hälsa. För att möta dessa utmaningar krävs samordnade tillvägagångssätt och insatser mellan regeringar, civilsamhället, näringslivet och internationella organisationer.  

Röda Korset anser att det inte går att bedriva ett effektivt humanitärt bistånd utan att samtidigt driva ett progressivt utvecklingsbistånd som kan verka förebyggande och därmed bidra till att hindra och mildra effekterna av några av de största humanitära utmaningarna världen står inför.  

Vi konstaterar att fragila länder och konfliktländer väljs bort parallellt med att utvecklingsbiståndets relativa andel minskar kraftigt. För att komma till rätta med grundorsakerna till fattigdom och utsatthet behövs de långsiktiga insatserna som utvecklingsbiståndet främjar. Utan dessa insatser riskerar de humanitära behoven i stället att öka. Evidens visar på att resultat kommer när insatser är systemstärkande i och inte projektbaserade och kortsiktiga. 

Världens länder rustar idag mer för krig och konflikt än engagemang i internationellt samarbete för en fredlig utveckling. Den regelbaserade ordningen utmanas och det är de kvinnor, män och barn i störst utsatthet som riskerar att drabbas värst. I en värld där de humanitära behoven växer och geopolitiska spänningarna tilltar, är det viktigare än någonsin att Sverige och EU slår vakt om det humanitära utrymmet och principstyrt humanitärt arbete. 

I detta läge är det kritiskt att det humanitära biståndet förblir oberoende och behovsstyrt. Om biståndet styrs av nationella intressen riskerar de kvinnor, män och barn i störts utsatthet att glömmas bort. 

– Bistånd är inte bara en moralisk skyldighet – det är en investering i global stabilitet, något som också gynnar Sverige, säger Ulrika Modéer, Svenska Röda Korsets generalsekreterare.

Sverige har länge varit en ledande humanitär aktör, både som ansvarstagande givare och som en tydlig röst för det humanitära imperativet. Sverige har sedan en tid frångått målet om 1% av BNI till biståndet. Den här sänkningen, tillsammans med förändrade prioriteringar och inriktningar inom området, riskerar minska Sveriges roll internationellt.  

Internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen arbetar intensivt med att utveckla modeller för nya offentliga-privata partnerskap, både globala och nationella, hitta nya kapitalkällor samt finansierings- och riskdelningsmodeller som kan stödja ett robust och diversifierat ekosystem för humanitär finansiering. Här finns möjligheter till nya gemensamma lösningar.  

Genom att stärka lokala aktörer, satsa på förebyggande insatser och säkra en samordnad och långsiktig finansiering kan det humanitära arbetet bli mer effektivt och rädda fler liv. 17 miljoner volontärer står i främsta ledet för Internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsens hjälpinsatser i krig, krig och katastrof. Deras sammanlagda ekonomiska värde per arbetad timme uppgår till drygt 128 miljarder kronor och kommer snabbt och effektivt människor i utsatthet till gagn. 

Sverige har allt att vinna på att vara en stark biståndsaktör – för världens mest utsatta, men också för vår egen gemensamma framtid. I en tid av stora globala utmaningar är det inte bara ett moraliskt ansvar att agera, det är en investering i vår gemensamma säkerhet - vilket främjar svenska intressen och svenska värderingar.  

Sverige bör 

  1. Inte överge länder i komplexa och utdragna kriser och konflikter. För att komma till rätta med grundorsakerna till fattigdom och utsatthet behövs de långsiktiga insatserna som utvecklingsbiståndet främjar. Utan dessa riskerar de humanitära behoven i stället att öka. Sverige och andra aktörer bör lyssna på Världsbanken som larmat om att extrem fattigdom ökar i konfliktdrabbade länder och vädjat om att fortsätta ge bistånd till de mest drabbade länderna. 
  2. Försvara internationell humanitär rätt, de humanitära principerna och den internationella regelbaserade världsordningen. Den regelbaserade ordningen utmanas och det är de kvinnor, män och barn i störst utsatthet som riskerar att drabbas värst. I en värld där de humanitära behoven växer och geopolitiska spänningarna tilltar, är det viktigare än någonsin att Sverige och EU slår vakt om det humanitära utrymmet och principstyrt humanitärt arbete
  3. Investera i förebyggande insatser och lokal kapacitet. Sverige har möjlighet att ta ledarskap genom att integrera förebyggande arbete och klimatperspektiv i biståndspolitiken. Det handlar om att investera i lokal kapacitet för klimatanpassning, katastrofriskreducering och långsiktiga lösningar som stärker människors motståndskraft och räddar liv. FN:s generalsekreterare Guterres har konstaterat att varje krona investerad före en katastrof medför att minst 6 kr sparas efteråt. Beredskap lönar sig.  
  4. Skapa en modell där Ukraina-stödet inte urholkar den redan krympande biståndsbudgeten. Svenska Röda Korset välkomnar det starka stödet för situationen i Ukraina. Däremot anser vi att Sverige bör skapa en modell där Ukraina-stödet inte urholkar den redan krympande biståndsbudgeten.