Av respekt för patienterna får vi inte gå in. Ut kommer istället Barbro Gustavsson med raska steg, iklädd knallröd pikétröja med Röda Korsets logga. Två eftermiddagar i månaden tillbringar hon här som rödakorsvärd i sjukvården
– Mitt uppdrag är att vara medmänniska, säger hon. Man mår bättre själv när man hjälper andra.
Det var för tre år sedan som en politiker i Västra Götalandsregionen ställde sig frågan varför människor ska behöva dö ensamma hemma och lämnade in en motion. Det blev startskottet för något som nu är ett etablerat samarbete.
Varje eftermiddag mellan 14 och 17 finns en rödakorsvärd på plats på avdelningen som vårdar människor med svåra sjukdomar. Vissa är här för att tillbringa sin sista tid i livet, andra är här för att få smärtlindring för att kunna tillbringa sin sista tid i hemmet.
Gränsdragningen gentemot vårdpersonalen är tydlig. Rödakorsvärdarna utför inget vårdarbete, bäddar inte sängar, gör inga lyft.
– Vi ska inte göra deras jobb, utan tillför ett mervärde för patienterna, säger Gunilla Aleniusson som samordnar Röda Korsets volontärer. Mest handlar det om att finnas. Att vara tillgänglig om någon vill prata. Hämta en smörgås eller något att dricka om någon önskar det.
– Proviva mango är väldigt populärt, säger Barbro. Medicinerna gör att man blir torr i munnen.
Att vara lyhörd för önskemål hos patienterna är en viktig egenskap.
– En gång var det en man som längtade efter att få känna lukten av hembakat, så då bakade vi, berättar Gunilla.
– Även om man har svårt att äta kan man uppskatta doften av nybakat som sprider sig i korridoren, fyller Barbro i.
En annan längtan som hörsammats är den efter en cigarett. Efter att ha frågat om det möjligen skulle gå bra med snus istället sprang patientstödjaren iväg och köpte en dosa för första gången i sitt liv, berättar Gunilla.
– Ja, varför ta den kampen med någon som inte kommer att leva så länge, säger hon.
Att patientstödjarnas närvaro är uppskattad av patienterna känns givet. Men även anhöriga kan behöva stöd ibland.
