Den gulröda såsen av palmsmör och chilifrukter kokar. Emmon Q. Nyonosee rör runt
i järngrytan över den öppna elden. Det osar och ryker.

Flera av Emmons tio barn och sju barnbarn hänger i dörröppningen och hoppas på att maten snart ska bli klar. Riset är kokat, men såsen tar sin tid att tjockna.

– Vi äter ris varje dag, berättar Emmon där hon sitter på huk vid elden. Men förra året brändes hela skörden bort av den heta solen.

Byn Podroken ligger djupt inne i Liberias regnskog. 30 mil från huvudstaden Monrovia, vilket betyder tio timmars bilresa. Längs den smala och gropiga vägen från närmaste staden Fish Town är grönskan kompakt, som en mörkgrön vägg av valnötsträd och mahogny. Bilen är alldeles röd av damm och lera. Enorma stammar reser sig ur skogen, de kallas för bomullsträd och kan bli 70 meter höga.

Människor i Podroken lever av vad som går att odla. Ris, kassava, banan, kokos och mango. Det har de gjort i århundraden, men i takt med att jorden blir varmare får invånarna allt svårare att klara sig. Skördar slår fel och förstörs av skyfall eller hetta. Perioderna av regn och torka följer inte längre samma mönster som människor levt efter i generationer.

– Vi har en tredje period också, hungersäsongen, som blivit värre. Det är då maten kan ta slut, förklarar Emmon.

Klimatsmarta odlingssätt hjälper mot hunger

I dag är fyra av tio invånare i Liberia undernärda. Klimatförändringarna är en stor anledning, men trots det är byborna i Podroken långt ifrån uppgivna. Tack vare en särskild satsning från Röda Korset, som just nu pågår i 45 byar i Liberia, får människor lära sig att odla klimatsmart och hitta sätt att överleva på en allt varmare planet.

– Nu vet vi varför vädret inte är som förut. Och vad vi kan göra. Det gör all skillnad för oss. Vi har fått snabbväxande ris att odla och har flyttat åkrarna till dalen nedanför byn där det är svalare, menar Emmon.

Hon lyfter på grytan med den osande såsen och sätter ner den att svalna på golvet av hård jord inne i det mörka köket.

– Förr grät barnen för att de var så hungriga. Så är det inte längre.

En halvtimmes vandring ut i grönskan ligger byns nya gemensamma odling. Här frodas just nu chilifrukt och aubergine på en röjd bit mark. Bybor och rödakorsvolontärer går böjda över små, gula chiliplantor för att rensa bort vissna blad (se bilden högst upp).

– Vi odlar fler grödor nu. Om något slår fel så klarar sig annat bra, det gör att maten räcker bättre, förklarar Sylvester T. Chea som är byns ledare och även volontär för Röda Korset.

Bättre hälsa med rent vatten och latriner 

Mer mat på bordet ger friskare människor. Men hälsan i Podroken har också blivit bättre av andra skäl, menar Sylvester.

– Vi har röjt sly kring byn för att hålla malariamyggorna borta under regnen. Vi bygger latriner och ser till att få in rent vatten till byn. Förr drack vi flodvatten och skogen var vår toalett. Det var alltid någon som hade magproblem och behövde transporteras till sjukhuset. Så är det inte nu.

Pojken Richard The är en av de som är friskare nu, bland annat efter att Röda Korsets volontärer utbildat om vikten av handtvätt och hygien.

– Förut hade jag ofta ont i magen. Jag kräktes. Men nu är det inte så längre, för jag tvättar händerna när jag har varit på latrinen och innan jag äter, säger han.

Krig har satt djupa spår

Liberia är ett av världens fattigaste länder men det skulle egentligen inte behöva vara så. Landet är rikt på värdefulla naturtillgångar och har ett klimat som är bra för jordbruk. Bristen på utbildning, korruption och exploatering bidrar till de utmaningarna som finns. Dessutom har ebolautbrott, coronapandemin och två brutala inbördeskrig i modern tid präglat mångas liv.

– Vi hörde smällarna och förstod att de var här. Alla sprang, rätt ut i bushen. Det var en morgon minns jag, strax före klockan åtta.

Det är mer än 20 år sedan, Leylis Saytue var bara tio år. Men hon minns tydligt när kriget kom till Zwedru, en liten stad längs med vägen mellan Monrovia och Fish Town.

– Vi överlevde. Vi gömde oss i skogen. Men det var så hemskt, berättar hon. Det fanns inget att äta, människor dog. Först efter ett år vågade vi oss hem igen, då var nästan alla hus sönderslagna.

Leylis, som i dag är 32 år, sveper med handen mot sitt och grannarnas hus i utkanten av Zwedru. Det hon minns var det andra anfallet mot staden, 2003. Det första skedde 13 år tidigare, då jämnades hela Zwedru med marken. Män med vapen gick från hus till hus och dödade alla som sågs som motståndare. Barn rövades bort och tvingades följa med för att bli soldater.

Stödet från Röda Korset en livlina

Kriget slog sönder Liberia. Inte minst barnen drabbades. De förlorade sina föräldrar, skolorna stängde. Många tvingades strida och dövades med droger. I dag lever en stor del av dem som missbrukare, med svåra trauman.

För Röda Korset i Liberia innebar kriget att rädda liv och efterforska försvunna anhöriga. När freden kom började det mödosamma arbetet med att bygga upp landet igen, där mycket kraft lades på de unga.

För Leylis Saytue blev Röda Korset en livlina.

– Vi fick utbildning. Jag fick lära mig ett yrke och det gör att jag kan försörja min familj i dag. Jag lärde mig baka och hur man gör affärer. Vi fick också prata om det hemska som vi varit med om.

I en stor vit byggnad i Zwedrus utkanter låg i många år Röda Korsets yrkesskola. Förutom att baka fick eleverna lära sig yrken som jordbrukare, svetsare och snickare. Eftersom de flesta av barnen inte kunde läsa och skriva ingick även vanlig skolundervisning.

Leylis sitter utanför huset som delas med flera andra familjer. Hon och hennes man hyr ett litet rum, där de sover med sina fyra barn. Just nu är maken inte hemma, han tar tillfälliga jobb i guldgruvorna ute i skogen.

– Jag kan ge mina barn mat. De kan få gå i skolan. Allt tack vare att jag fick lära mig att starta företag.

Långvarigt stöd när andra lämnat Liberia

Svenska Röda Korset har gett stöd till Liberia sedan 1989 och är i dag en av få internationella hjälporganisationer på plats. Andra länder och nya kriser tar uppmärksamhet.

– För oss är det jätteviktigt att jobba långsiktigt tillsammans med Liberias egen rödakorsförening. Vi utgår alltid från de behov som identifieras här för att bli så relevanta och effektiva som möjligt, förklarar Armel Komena, Svenska Röda Korsets representant på plats i huvudstaden Monrovia.

Att hantera klimatförändringarna är en stor insats.

– Det enda positiva, om man kan säga så, med de fasansfulla krigsåren var att ingen hade tid eller möjlighet att hugga ner regnskogen. Det hände i många andra länder här i Västafrika då. Nu måste vi se till att det inte sker och att skogen sparas för framtiden, menar Armel.

Armel trycker på vikten av att unga människor får utbildning så att de kan vara med och bygga sitt samhälle. Befolkningen är ung, nära hälften är under 18 år. Men skolan är fortfarande ett problem, knappt hälften av Liberias befolkning kan läsa och skriva. Barn går i genomsnitt fyra år i skolan.

Samtidigt finns en strävan att stärka människors förmåga att stå emot nya kriser, som i Podroken. För kriser kommer ju, det är inte minst människorna i Liberia vana vid.

– Vi delar med oss av vår kunskap från Sverige kring att organisera sig och bli starka tillsammans. Ett annat viktigt bidrag är att hjälpa kollegorna här i Liberia att kunna stå på egna ben ekonomiskt och samla in egna medel till sina livsviktiga verksamheter. På så sätt blir de mindre sårbara, som när den globala biståndspolitiken hamnar i gungning, menar Armel Komena.

"Insett hur mycket medmänsklighet betyder"

Tillbaka i Podroken har regnet lagt sig. Barnen springer ut för att spela fotboll på det gröna gräset vid byns samlingslokal. Hemma hos Sylvester T. Chea och hans hustru Linda B. The är barnen mätta på ris och palmgryta och far iväg mot kamraterna. Sylvester tittar bort mot de lekande barnen och ser ut över grannhusen.

– Det allra bästa är att vi samarbetar mer i dag. Förr kämpade varje familj för sin egen överlevnad, nu gör vi det ihop. Familjer som behöver extra hjälp kan få det. Här finns många unga mammor som behöver stöd. Det har Röda Korset verkligen bidragit med, att få oss att inse hur mycket medmänsklighet betyder.