Vi använder kakor för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. 

Läs mer om kakor
Våra sajter

Här hittar du länkar till Röda Korsets övriga sajter. Visste du att Röda Korset har både en högskola och en folkhögskola? RedNet är vårt intranät. Kommunsidor riktar sig till dig som vill engagera dig i Röda Korset lokalt. Röda Korsets Ungdomsförbund finns för dig som är yngre än 30 år.

Givandets psykologi – därför hjälper vi andra

Medkänsla? Dåligt samvete – eller dopaminkickar? Vad är det som gör att vi ger?
Medkänsla? Dåligt samvete – eller dopaminkickar? Vad är det som gör att vi ger?
Publicerad: 19 nov 2019
Lästid: ca

En slant här och en peng där. Svensken ger gärna, och i fjol uppgickprivatpersoners givande till drygt 7,7 miljarder kronor, enligt Svensk insamlingskontroll. Nu när julen står för dörren ökar givmildheten, enligt forskningen. Vi är helt enkelt mer benägna att öppna plånboken för att dela med oss, till både familj och främlingar. Men vad är det som gör att vi vill ge av våra surt förvärvade slantar?

Arvid Erlandsson, doktor i psykologi vid Linköpings universitet, forskar kring hjälpandets psykologi och har studerat givandets grundbultar.

Inom psykologin finns det ett begrepp som kallas ”warm glow”, som innebär att den som ger känner en positiv och varm känsla av att göra något gott.

– Vissa mår väldigt bra av att hjälpa, hjälpandet ger dem en mening i tillvaron, medan andra hjälper för att stilla ett dåligt samvete och för att känna sig duktiga. En del av anledningarna kan vara lite mer egoistiska än andra, vissa kanske själva vill må bättre eller använder givandet för att bli mer omtyckta. Men ett egoistiskt motiv behöver inte vara en sämre anledning att ge. Är det så att en människa hjälper andra och samtidigt vinner på det själv ser jag det som en win-win-situation, säger Arvid Erlandsson.

I sin forskning har han försökt bena ut vad det är som gör att människor skänker pengar.

– Vi ger mest i juletid men också vid stora katastrofer, som kommer snabbt och avtar snabbt. En långvarig torka samlar inte lika mycket pengar som en hastig tsunami. När vi ger pengar vill vi gärna se ett resultat, att det kommer att bli bättre av att vi engagerar oss. Studier visar också att vi tenderar att ge mer till länder som vi semestrat i, säger Arvid Erlandsson.

Vilken är den främsta drivkraften för att hjälpa?

– Tidigare moralpsykologisk forskning har hävdat att det främst är stark medkänsla som får oss att hjälpa, att vi hjälper med hjärtat. Men min forskning visar att vi handlar mer komplext än så. Vi tilltalas av det visuella. Ett foto på ett barn i nöd gör till exempel att vi hjälper mer, än stora siffror som visar på en mängd barn som är i behov av hjälp. Vi känner helt enkelt mer ansvar för ett barn i nöd, än för en stor massa.

Enligt Arvid Erlandsson hjälper vi också mer när katastrofen kommer oss nära.

– Det är tydligt att offer från det egna samhället får mer hjälp än offer från andra samhällen. Det beror framför allt på att vi känner ett större personligt ansvar att hjälpa behövande från den egna gruppen. Men vi kan också känna ett ansvar gentemot andra grupper, som baseras i känslan av att vi har dragit en vinstlott i livets lotteri och att vi bor i ett av världens rikaste länder. Det kan vara en drivkraft till att vilja hjälpa andra som inte haft lika mycket tur som vi.

Viss forskning menar att givandets psykologi bottnar i dopaminkickar. När vi ger pengar för att hjälpa andra aktiveras hjärnans belöningscentra, dopamin frigörs och en varm lyckokänsla sprider sig i kroppen.

– Men det sker inte hos alla som ger, för vissa är det som sagt mer problematiskt att ge. De ger av dåligt samvete eller av sociala påtryckningar och det efterlämnar inget glädjerus.

Finns det några fördelar med att ge och hjälpa?

– Det kostar att donera pengar, men det kan också signalera att du är en snäll, välbärgad människa, vilket kan generera positiva konsekvenser förutsatt att det är tydligt för andra att du skänker pengar. I USA är välgörenhetsgalor vanliga och där är det status att ge, säger Arvid Erlandsson.