Klockan 12.33 den 4 februari ekade de första skotten på Risbergska skolan. Överlevande gömde sig i klassrum, förråd och bakom låsta dörrar i väntan på att faran skulle vara över.

En av dem som överlevde är tvåbarnsmamman Marwa Karkanawi. Efter att ha flytt krigets Syrien till tryggheten i Sverige stod hon plötsligt öga mot öga med en beväpnad man i en skolkorridor.

– Hans blick var helt tom. Alla skrek och sprang – han promenerade bara lugnt, berättar Marwa. 

Efteråt slog ångesten till.

– Jag skakade i händerna, hjärtat pumpade, jag kunde inte andas, minns hon.

Redan inom en timme hade Röda Korset rullat i gång sin största krisinsats någonsin.

– Vi började planera direkt, berättar insatsledaren Åsa Broström Molin, som snabbt erbjöd hjälp till kommunen.

Då visste ingen riktigt vad som hänt. Var fler skolor drabbade? Fanns det flera gärningsmän? Röda Korset i Örebro hade en kris- och beredskapsplan som aldrig behövt användas. Nu sattes den på prov.

– Vi förstod inte omfattningen, säger Åsa.

Ingen trodde att det skulle utvecklas till en krisinsats med uppåt 50 utbildade krisstödjare och volontärer från hela Sverige, som skulle pågå i nästan två veckor.

– Uppslutningen var fantastisk, minns Åsa. Volontärer från Stockholm, Tidaholm, Sundsvall, Nora, Kumla, Hallsberg, Askersund och Karlstad slöt upp för att hjälpa.

Röda Korset i Örebro var mitt i en flytt när skjutningen ägde rum.

– Mötesplatsen var en byggarbetsplats, men vi ställde ut en flagga, kokade kaffe och rotade fram filtar för att ta emot drabbade, berättar Åsa.

Mötte chock och sorg

Nästa morgon mötte krisstödjarna människor i chock och sorg på flera platser. Vid skolan, där ljushavet för att hedra offren växte, erbjöds kaffe och samtal till de hundratals människor som samlats trots snö och kyla.

Samtidigt höll Röda Korset öppet sitt språkkafé i Brickebacken, där många av Risbergskas elever bor. 

– Många som vanligtvis besöker språkkaféet kom för att prata, en del var i chock och bara grät. En tjej sade: ”Detta är värre än kriget. I krig går man inte in på en skola och skjuter folk”, minns volontären Gunvi Johansson.

Röda Korset fanns på plats för att ge stöd på många olika sätt under veckorna som följde, exempelvis i moskén i Vivalla och vid begravningar och minnesceremonier. Ungdomsförbundet öppnade en chatt för barn och unga.

När Röda Korset i Örebro ser tillbaka så känner de stolthet över insatsen.

– Vi känner att vi gjorde skillnad – och att det vi gjorde uppskattades. Bemötandet är ett annat nu när man bär den röda västen, folk tittar på oss med tacksamhet, säger Åsa.

Lokal närvaro gör stor skillnad

Det finns ett före och efter skolskjutningen. Lärdomarna är många.

– Vi har lärt oss att skala upp och vara beredda på det värsta.

En annan lärdom är att möta drabbade människor där de bor och lever.

– Vår lokala närvaro är så betydelsefull. Det är inte alla som kan eller vill ta sig till kommunens mötesplats i en annan del av stan. I stället kommer de till oss, till språkkaféet som de känner till sedan innan. Och när kommunen avslutar sin insats finns vi på Röda Korset kvar.

Sedan skjutningen har många tagit kontakt med Röda Korset för att bli volontärer. En av dem är Marwa Karkanawi.

– Nu vill jag också bli rödakorsare och hjälpa andra, säger Marwa.