Vad är kemiska och biologiska vapen?  

Det finns flera olika kemikalier som använts i krigföringen, även ämnen som också kan ha andra användningsområden, så som klor. Kemiska stridsmedel är specifikt utformade för att inte upptäckas av våra sinnen. Kemiska stridsmedel klassificeras i olika kategorier beroende på deras effekt. Vi har blåsmedel som senapsgas, som är utformad för att orsaka blåsor där den hamnar. Det finns även nervgaser, som sarin. Det finns också blodgifter som cyanid.  

Biologiska vapen är, å sin sida, vapen som sprider ut levande mikroorganismer som kan göra så att människor, djur och natur blir sjuka eller dör.  Det kan till exempel vara bakterier eller virus som dödar eller gör människor svårt sjuka. 

Varför är kemiska och biologiska vapen förbjudna? 

Utveckling och framsteg inom kemi och biologi medför fördelar för mänskligheten men även risker att kemiska och biologiska vapen tas fram och används på nya sätt. Missbruk av vetenskap för att skapa vapen som förgiftar människor och sprider sjukdomar och död har alltid väckt oro och avsky på grund av deras urskillningslösa natur.

Dessa vapen kan döda eller åsamka stora skador både på kombattanter och civila. Skador som går långt över vad som krävs för att försätta en person ur stridande skick, och kan orsaka livslånga skador på barn, äldre, kvinnor och män som inte deltar i stridigheterna. Sådana vapen har därför under århundraden setts som mycket olämpliga, och reglerats allt mer ingående över tid. 

Hur regleras kemiska och biologiska vapen? 

Systematiska försök att totalförbjuda användningen av kemiska och biologiska vapen har genomförts sedan slutet av 1800-talet.  

• Redan 1907, genom den IV:e Haagkonventionen, förbjöds användandet av gifter och förgiftade vapen, men de fruktansvärda konsekvenserna av första världskrigets omfattande gasanfall ledde till behov av stärkt reglering i denna fråga. 

• Genom 1925 års Genèveprotokoll förbjöds användning av kemiska och bakteriologiska stridsmedel i väpnade konflikter. Protokollet innebar ett förbud mot användande i väpnad konflikt av kvävande, giftiga eller liknade gaser m.m.  

• År 1972 antogs konventionen om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt om deras förstöring (B-vapenkonventionen).  

• Sedan 1993 års konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen (C-vapenkonventionen) finns även ett heltäckande förbud mot kemiska vapen. Konventionen förbjuder även användningen växtförstöringsmedel som stridsmetod.  

Internationella verifieringsåtgärder är OPCW:s (Organisationen för förbud mot kemiska vapen) ansvar. Den tillhandahåller tekniskt stöd till stater för att genomföra konventionens bestämmelser. Varje stat måste också inrätta en nationell myndighet för att säkerställa samordning och genomförande. 

Röda Korset: Förbudet mot kemiska och biologiska vapen är viktigt! 

Genèveprotokollet från 1925 och dess efterspel etablerade en ny och tydlig norm i internationell rätt. Reglerna har respekterats i nästan alla krig som ägt rum sedan 1925. De få överträdelser som skett har väckt omfattande internationell fördömelse och i vissa fall lett till brottsutredningar. 

Idag är det lätt att producera vissa kemiska ämnen, och dagens framsteg inom bioteknik har ökat oron för att de långvariga begränsningarna mot användning av kemiska och biologiska vapen kan ignoreras eller urholkas. Det är därför viktigt att fortsätta följa utvecklingen på området och säkerställa att synen på dessa vapen inte ändras i det internationella samfundet.