Vad är konventionella vapen? 

Vissa konventionella vapen kan anses orsaka överdriven skada eller ha urskillningslösa effekter, det gör att krigets effekter går utöver vad som är nödvändigt för militära syften. Därför finns förbud för flera konventionella vapen. 

Konventionella vapen är de mest använda vapnen i konflikter och kan vara till exempel stridsvagnar, bepansrade stridsfordon, artillerisystem med grov kaliber, stridsflygplan och obemannade stridsflygfarkoster, attackhelikoptrar, krigsfartyg, missiler och missilramper, minor, klustervapen, handeldvapen, lätta vapen och ammunition. Man räknar inte massförstörelsevapen som kärnvapen till denna vapentyp. 

Vissa konventionella vapen kan anses orsaka överdriven skada eller ha urskillningslösa effekter, det vill säga att de riskerar att skada fiendens soldater på ett sätt som går utöver vad som krävs för att sätta dem ur stridbart skick, eller att det är svårt eller inte möjligt att begränsa skador på civila med många civila dödsfall och skador som följd.  

Varför är vissa konventionella vapen förbjudna?  

I dagens konflikter bär civila den största bördan av våldet. Barn och äldre, män och kvinnor som inte deltar i striderna – de människor som borde skyddas från farorna med militära operationer och aldrig får attackeras. Krigets lagar försöker på olika sätt begränsa lidandet i väpnade konflikter. 

Att döda civila tjänar inget legitimt militärt syfte. Inte heller att tillfoga fiendens kombattanter skador bortom det som är nödvändigt för att sätta dem ur stridbart skick. Av denna anledning har världens stater kommit överens om att följa internationella regler för stridens genomförande och att begränsa användningen av vissa vapen.  

Internationell humanitär rätt förbjuder eller begränsar därför vissa typer av konventionella vapen för att skydda civila från deras urskillningslösa effekter och för att skona kombattanter från överdrivna skador som inte tjänar något militärt syfte. Ett av de viktigaste rättsliga instrumenten för detta är 1980 års konvention om vissa konventionella vapen. 

Vad är 1980-års vapenkonvention? 

1980 års konvention om förbud eller begränsningar av användningen av vissa konventionella vapen som kan anses orsaka överdriven skada eller ha urskillningslösa effekter ("Konventionen om vissa konventionella vapen" eller "CCW") bygger på de allmänna reglerna i internationell humanitär rätt som förbjuder användning av vapen som är urskillningslösa eller av sådan natur att de orsakar överflödig skada eller onödigt lidande. 

Själva konventionen är ett så kallat paraplyavtal som inte innehåller några materiella regler, men som har en sammanhållande funktion gentemot protokollen. Förbuden och begränsningarna i konventionen anges i dess fem protokoll. De tre första protokollen antogs när konventionen förhandlades fram 1980, medan det fjärde och femte protokollet antogs 1995 respektive 2003. 

• Protokoll I förbjuder användning av vapen som skadar genom fragment som inte kan upptäckas med röntgen. 
• Protokoll II, ändrat 1996, reglerar användningen av landminor, fällor och andra explosiva anordningar. 
• Protokoll III begränsar användningen av brandvapen. 
• Protokoll IV förbjuder användning och överföring av laserbaserade vapen som är avsedda att orsaka permanent blindhet. 
• Enligt Protokoll V har stater etablerat en ram för att minimera riskerna och effekterna av explosiva krigsrester i situationer efter konflikt. 

En viktig egenskap hos 1980-års vapenkonvention är att den kan utökas och nya protokoll kan antas för att möta utvecklingen av nya vapen och förändringar i krigföringens karaktär. Arbete under konventionen och protokollen pågår därför kontinuerligt. Stater kan till exempel överväga samt föreslå ytterligare protokoll om konventionella vapen som inte omfattas av befintliga protokoll. Tidigare har det funnits förslag om nya protokoll om fordonsminor och klustervapen. På så sätt finns också ett tydligt sammanhang att starta diskussioner kring nya problem, som kan tas vidare i andra sammanhang ifall de inte går att lösa inom ramen för denna konvention.  

Röda Korset: Konventionen är viktig! 

1980-års vapenkonvention utformades just för den typ av situationer som vi står inför idag. Staterna som förhandlade fram konventionen gjorde det med de katastrofala humanitära konsekvenserna av de väpnade konflikterna på 1960- och 1970-talen fortfarande färska i minnet.  

Som ett stående forum för att ta upp humanitära frågor relaterade till konventionella vapen samlar konventionen inte bara stater som drabbats av användningen av sådana vapen, utan också stater med erfarenhet av att använda dem. Konventionens regler är avsedda att skydda civila samtidigt som militära behov beaktas fullt ut.  

Som ett paraplyavtal med möjligheter till löpande diskussioner kring nya vapen och nya sätt att föra krig fyller konventionen en viktig funktion i det internationella samhället. På så sätt finns också ett tydligt sammanhang att starta diskussioner kring nya problem, som kan tas vidare i andra sammanhang ifall de inte går att lösa inom ramen för denna konvention. Bland annat diskuteras nu frågor om autonoma vapensystem inom ramen för konventionen. Internationella rödakors- och rödahalvmånekommittén (ICRC) är en aktiv och drivande part i dessa diskussioner. 

Strikt efterlevnad, fortsatt kodifiering och progressiv utveckling av specifika begränsningar för konventionella vapen är avgörande för att bevara ett mått av mänsklighet i krig.