Vi använder kakor för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. 

Läs mer om kakor
Våra sajter

Här hittar du länkar till Röda Korsets övriga sajter. Visste du att Röda Korset har både en högskola och en folkhögskola? RedNet är vårt intranät. Kommunsidor riktar sig till dig som vill engagera dig i Röda Korset lokalt. Röda Korsets Ungdomsförbund finns för dig som är yngre än 30 år.

Sjukvård, sårade och sjuka

En fasa över att det saknades skydd för sårade och sjuka under väpnade konflikter var själva ursprunget till att Henry Dunant tog initiativet till den första Genèvekonventionen år 1864. Man ansåg att sårade och sjuka – civila och kombattanter – som inte deltog i fientligheterna skulle skyddas och vårdas.
En fasa över att det saknades skydd för sårade och sjuka under väpnade konflikter var själva ursprunget till att Henry Dunant tog initiativet till den första Genèvekonventionen år 1864. Man ansåg att sårade och sjuka – civila och kombattanter – som inte deltog i fientligheterna skulle skyddas och vårdas.

I dag säger konventionen att lämplig vård ska ges till dessa så fort som möjligt utan att skillnad görs mellan kombattanter och civila, eller mellan fiende och vän. Den andra Genèvekonventionen utsträcker den första Genèvekonventionens skydd till sårade och sjuka till sjöss, samt till skeppsbrutna. Konventionerna ställer även krav på att saknade och döda ska eftersökas, samt att de dödas kroppar ska skyddas från skändning och plundring.

Hur ska då detta skydd gå till i praktiken? 

En förutsättning för att sårade, sjuka och skeppsbrutna ska kunna erhålla skydd och få vård är att den sjuk- och själavårdspersonal som behandlar dessa, samt deras utrustning, respekteras och skyddas under alla omständigheter. Detta skydd upphör endast om sjukvårdsbyggnader och sjuktransporter används för militära ändamål som att gömma eller transportera kombattanter, vapen, ammunition med mera.

Den grundläggande principen i den första Genèvekonventionen om sårade och sjuka vid stridskrafterna i fält, är att sårade och sjuka som tillhör de väpnade styrkorna ska respekteras och skyddas samt att sjukvårdspersonal och fältpräster ska åtnjuta ett omfattande skydd.

Man förstod också att det kunde behövas en särskild symbol som signalerade ”skjut inte, här vårdas skyddade sjuka eller skadade personer”. Genom den första Genèvekonventionen etablerades också det röda korset som skyddsemblem under väpnade konflikter. I dag har även den röda halvmånen och den röda kristallen denna status som skyddsemblem. Dessa emblem utmärker skyddad personal och deras utrustning. Anfall mot personer, byggnader eller transporter (civila och militära) som är utmärkta med emblemen utgör en krigsförbrytelse. Sådana utmärkta sjukvårdtransporter får under inga omständigheter transportera aktiv militär personal, vapen eller ammunition. Skyddssymbolen betyder alltså inte sjukvård i allmänhet utan har till syfte att skydda sjukvården under krig.

Den första och andra Genèvekonventionen kan betraktas som parallella, eftersom nästan alla bestämmelser i den ena konventionen har sin motsvarighet i den andra, de riktar sig bara in mot olika situationer av en väpnad konflikt. Likheten understryks även av att de båda konventionerna är näst intill identiskt uppbyggda.

De personer som skyddas på samma sätt som vi beskrivit ovan av den andra Genèvekonventionen är skeppsbrutna, sårade och sjuka till sjöss, som antingen tillhör de väpnade styrkorna eller t.ex. handelsfartygens besättningar. Inte heller sjukvårdsfartyg får anfallas eller uppbringas utan de ska alltid respekteras och skyddas.

Arbete för bättre skydd av sjukvården

Röda Korset arbetar över hela världen för att öka skyddet av sjukvården. Bland annat har ICRC ett omfattande projekt i syfte att säkerställa att sjukvården inte attackeras, Health Care in Danger. Svenska Röda Korset har också varit aktivt i projektet och bland annat informerat om vikten av att sjukvården skyddas vid insatser över hela landet. Här kan du läsa mer om ICRC:s projekt