Svenska Röda Korset har beretts tillfälle att lämna synpunkter på SOU 2022:6 och vill med anledning av detta belysa för oss särskilt relevanta delar i utredningen där vi besitter särskild erfarenhet och kompetens.
Sammanfattning av Svenska Röda Korsets synpunkter
- Svenska Röda Korset välkomnar utredningens slutbetänkande och dess arbete med att utveckla hälso- och sjukvårdens beredskap. I detta yttrande lämnar vi synpunkter på de delar i betänkandet där vi besitter särskild erfarenhet och kompetens.
- Svenska Röda Korset betonar vikten av att civilsamhället bereds möjlighet att tillsammans med övriga aktörer och på samtliga nivåer medverka i hälso- och sjukvårdens beredskap för kriser och väpnade konflikter. En ökad inkludering ger möjlighet för samhällets samlade resurser att användas optimalt och säkerställer även att hälso- och sjukvården planeras utifrån hela samhällets behov.
- Svenska Röda Korset uppmanar aktörer inom hälso- och sjukvården att ta tillvara civilsamhällets engagemang inklusive så kallad spontanfrivillighet och betonar att det fortsatt finns behov av att stärka samverkan mellan regioner, kommuner och frivilligorganisationer. Svenska Röda Korset ser behov av ytterligare åtgärder för att säkerställa förutsättningarna för civilsamhällets bidrag till svensk krisberedskap och totalförsvaret, och exempelvis stärkt finansiering av strukturella utvecklingssatsningar och av operativa insatser i händelse av kris.
- Det är olyckligt att utredningen i sitt slutbetänkande inte har tagit avstamp i de folkrättsliga förpliktelser som Sverige har på området och rekommenderar att dessa regler beaktas i det fortsatta arbetet med att utveckla hälso- och sjukvårdens beredskap. Exempelvis ser Svenska Röda Korset behov av ytterligare satsningar inom utbildning om den humanitära rättens regler för såväl sjukvårdspersonal och övrig personal inom totalförsvaret, som för allmänheten. Det finns även ett behov av att vidare utreda hur Sverige ska leva upp till regler rörande hur krigsfångar och andra enligt den humanitära rätten skyddade personer kan överföras mellan den militära och civila sjukvården i händelse av väpnad konflikt.
- Arbetet för att stärka sjukvårdens säkerhet bör tydligare inrymma ett bredare perspektiv än vad exempelvis programmet sjukvårdens säkerhet i kris och krig (SSIK) i dagsläget rymmer.
- Svenska Röda Korset betonar vikten av att planera för en ökad psykisk ohälsa och ökade psykosociala behov under och efter en väpnad konflikt. I samband med detta välkomnas vidare samordning av krisstöd på både lokal, region och nationell nivå. Även begreppet krisstöd tjänar på ett klargörande för de olika interventionsnivåerna.
- Svenska Röda Korset anser att fler insatser behövs för att utbilda och öva allmänheten i första hjälpen och psykologisk första hjälpen. De initiativ som tagits fram för att öka och betona vikten av övning, uppmuntras. För att övningarna ska bli behöver fler aktörer inkluderas i övningarna, gärna redan tidigt i planeringsstadiet.
- För att säkerställa en likvärdig tolkning och bedömning i hela landet av begreppet vård som inte kan anstå, anser Svenska Röda Korset att begreppet behöver tydliggöras. Socialstyrelsen bör tillsammans med regionerna få i uppdrag att genomföra en nationell kunskapssatsning om vård som inte kan anstå. Kunskapssatsningen bör omfatta hur begreppet ska tillämpas i vardag, kris och väpnade konflikter.
- Svenska Röda Korset instämmer i att funktionaliteten inom 1177 Vårdguiden är av väsentlig betydelse för upprätthållandet av vårdens förmåga och kapacitet men vill samtidigt betona vikten av att synliggöra och öka kunskapen om befintliga vårdresurser, inklusive inom civilsamhället.
- Det finns ett behov av att vidare utreda vilka hinder och möjligheter som finns för att utländsk sjukvårdspersonal ska kunna behandla patienter i Sverige i händelse av en kris eller väpnad konflikt (exempelvis inom ramen för internationella stödinsatser vid en allvarlig händelse i Sverige).
- Svenska Röda Korset välkomnar förslaget att en översyn görs av de föreskrifter som styr vad som räknas som sjukvård samt vilka första hjälpen-åtgärder en aktör kan erbjuda utan att betraktas som vårdgivare. Frågan om vad som krävs för att personal ska klassificeras som hälso- och sjukvårdspersonal enligt svensk lagstiftning kräver också beaktande av relevanta humanitärrättsliga regler.