Har upplevt fruktansvärda saker i Myanmar

Flyktinglägret breder ut sig en timmes bilväg från den sömniga badorten Cox´s Bazar vid Indiska oceanen. Behovet av hjälp är enormt. De flyende kommer gående, ofta utan att ha hunnit få med sig någonting hemifrån. De saknar mat, tak över huvudet, rent vatten och trygghet.

Många har upplevt fruktansvärda saker i Myanmar och under flykten. De har sett familjemedlemmar dödas, de har blivit utsatta för sexuellt våld och fått sina hem nedbrända. Behovet av vård, både för fysiska och psykiska skador, är stort.

Majoriteten av de flyende är kvinnor med barn. Ismat Arcas man dödades. Nu bor de uppe på en av kullarna i området Hakimpara utanför Cox’s Bazar.

– Jag sover dåligt, berättar hon. Jag är ensam och rädd för vad som ska hända mina barn, och mig själv.

Trafficking ökar vid katastrofer 

Familjen sover under en presenning som spänts upp över och runt ett högt bamburör och skapat ett slags v-format tält. Det är full insyn utifrån och Ismat säger att hon hoppas få tag på fler bamburör så att hon kan skapa väggar och försöka få till något slags hem.

– Men jag kan inte lämna tältet för att leta efter bamburör, då kan någon komma och ta barnen.

Ismat undviker också helst att ta med sig de små barnen ut i den fuktiga trettiogradiga värmen för att stå i långa köer för mat och vatten. Det är lätt att barnen kommer bort i folksamlingarna och redan före den stora flyktingvågen var Cox´s Bazar ökänt för att locka till sig människosmugglare. Trafficking med människor tenderar dessutom nästan alltid att öka i samband med katastrofer och kaotiska situationer.

Röda Korsets kvinnotält – en frizon 

I flyktinglägret finns det tusentals kvinnor som Ismat. Kvinnor som nyss blivit änkor och som får kämpa dubbelt så hårt som tidigare för att ordna tillvaron för sig själva och sina barn. Samtidigt måste de ta hand om sin egen oro och rädsla. Att vara kvinna i ett flyktingläger innebär alltför ofta att ständigt bära med sig skräcken för att även själv bli utsatt för våld. Att duscha eller gå på toaletten kan vara något som kvinnor undviker in i det längsta, av rädsla för övergrepp på den offentliga toalett- och duschutrymmena där det sällan finns vare sig belysning eller lås.

Strax nedanför kullen där Ismat bor finns Röda Korsets kvinnotält. Tältet är sjukhusvitt och inte större än ett rum i en studentkorridor. Även det är byggt av presenningar som spänts över bambu men här finns väggar åt alla håll. När det är dags för möte täcks fönsterhålen i tältet så att nyfikna åskådare utanför inte kan se in.

– Här är bara kvinnor välkomna, här kan de prata ostört om sina behov, berättar Röda korsets Eliza Cheung, som jobbar med att tillgodose kvinnors behov i lägret.

– Även när vi inte har något särskilt att diskutera så säger många av deltagarna att det är värdefullt att samlas här i grupp ändå. Att lyssna på varandra och dela erfarenheter hjälper. För en del är det en helt ny erfarenhet att få samlas med enbart andra kvinnor.

Otryggt att gå på toaletten

Just idag består gruppen i tältet av enbart kvinnor som blivit änkor. Omkring 15 kvinnor har slagit sig ned i en ring på bambumattor som ligger utrullade på marken. Här finns inga möbler att sitta på eller någon annan inredning. Alla är lågmälda och väntar på att mötet ska börja.

Eliza leder samtalet med hjälp av en tolk och inleder med att hälsa deltagarna tillbaka. De flesta har redan hunnit vara med på ett par möten. Eliza frågar om någon av kvinnorna har kunnat duscha sedan de kom till lägret. Alla skakar på huvudet. De pratar vidare om toalettbesöken och kvinnorna i rummet berättar att de ofta går till latrinerna i grupp, helst när det är mörkt och färre personer är ute.

– Det skulle kännas tryggare om vi hade ficklampor, säger en av kvinnorna och får bifall från flera andra.

Eliza antecknar. Det borde vara något som Röda Korset kan hjälpa till med.

Får hemläxa för att sova bättre

Samtalet i tältet går långsamt, men när det kommer in på hur kvinnorna egentligen mår blir det intensivare. Alla i rummet börjar prata om svårigheterna att sova. Flera i gruppen berättar att de har mardrömmar, nästan varje natt, och att de är så väldigt trötta. De pratar om vikten att ta hand om sig själv.

Eliza poängterar att de måste bry sig om sig själva, annars klarar de inte av att ta hand om barnen.

– Jag ska visa en övning som ni kan göra varje kväll innan ni somnar, säger hon. För att lugna sinnet måste man först lugna kroppen.

Kvinnorna ser lite fundersamma ut och Eliza förklarar att det är en väldigt enkel övning och att den förstås är frivillig. Det märks att hon har gjort det här förr. När hon sluter ögonen och ber alla att göra detsamma följer hela gruppen hennes exempel.

Under ett par minuter följer de Elizas guidning och andas tillsammans. När de slår upp ögonen igen är både det intensiva pratet om mardrömmar och den lite avvaktande stämningen ersatt med en mer rofylld stämning.

– Det här får bli er hemläxa! När vi ses om tre dagar igen så får vi se om det har hjälpt er att sova bättre, avslutar Eliza mötet.

Orolig över hur familjen ska klara sig

En bit bort från kvinnotältet kommer Norostana gående. I handen har hon en säck med mat och i den andra en hink med hygienartiklar: tandkräm, tvål, tvättmedel och bindor. Hon har besökt en av Röda Korsets center där mat och andra förnödenheter delas ut. Norostana flydde från Myanmar tillsammans med sin syster efter det att hennes make hade dödats. Systern är nu hemma i tältet med barnen, så att Norostana kan ge sig ut.

Röda Korset har sett till att män och kvinnor separeras vid utdelningsplatserna, så att kvinnor varken ska riskera att trängas undan eller behöva oroa sig för att bli sexuellt trakasserade. I kön får äldre kvinnor, de med små barn och funktionshinder företräde.

– Jag uppskattar att kvinnors behov uppmärksammas, säger Norostana. Men visst är jag orolig för hur det ska gå för mig och min familj framöver.

Röda Korset fördubblar stödet till flyktingarna i Bangladesh

Några veckor senare. Snön faller över Mariatorget i Stockholm. Inne på Röda Korsets huvudkontor står situationen i Bangladesh högt på dagordningen. Det har precis beslutats att stödet till flyktingarna från Myanmar ska fördubblas. En av insatserna som ska prioriteras är kvinnors säkerhet. Hanna Persson är rådgivare i genus- och mångfaldsfrågor på Röda Korset:

– Efter önskemål från kvinnor i flyktinglägret har vi tagit fram ett särskilt självständighetskit som vi delar ut. I det finns bland annat tvättbara bindor, klädombyten och en solcellsdriven ficklampa.

Hanna poängterar att olika grupper är olika sårbara och har olika behov i humanitära katastrofer.

– Det måste vi tänka på för att kunna leverera ett så effektivt bistånd som möjligt. I stödet till flyktingarna från Myanmar är kvinnors specifika behov och säkerhet lika viktigt att tillgodose som mat och vatten. Det kan också rädda liv.