Luften över sandöknen dallrar av värmen och får buskarna vid horisonten att sväva i luften, likt hägringar. Här i Afar i norra Etiopien är människor vana vid hettan. Att hushålla med vatten är en nyckel till överlevnad, men de senaste decennierna har det blivit allt svårare. Förr brukade svåra torrperioder slå till ungefär en gång vart tionde år. Nu uteblir regnen nästan vartannat eller vart tredje år.
I byn Guluble sitter tioårige Ali Hussen på en sten. I famnen håller han en liten killing, en av de getter som familjen har fått av Röda Korset.
– Det här är Baklo, ”den lilla”. Den är fyra månader. Jag tycker speciellt om den här killingen eftersom den är min, berättar Ali. Fast jag tycker om alla getter.
– Vi kan dricka deras mjölk, och om de får killingar kan vi föda upp dem eller sälja dem. De är viktiga.
Svårt att få mat och rent vatten
I Alis hemtrakter består marken av hård lavajord som inte lämpar sig för odling. Livet kretsar i stället runt boskapsuppfödning. Tidigare hade Alis familj många djur, men de har dött av torkan eller så har familjen tvingats sälja dem för att få pengar till annat livsnödvändigt.
– Nu är det min uppgift att skydda Baklo och de andra getterna och jag är glad när de är mätta. Just nu finns nästan ingen mat och det är väldigt svårt att hitta vatten.
Det blir långa dagar tillsammans med djuren. Arbetet med att leta föda är tungt i värmen. Oftast har Ali inte heller tillräckligt med mat och vatten åt sig själv.