Röster från våra behandlingscenter
Röster från våra behandlingscenter
Behandlingscenter för krigsskadade och torterade
Svenska Röda Korsets behandlingscenter (RKC) erbjuder psykologbehandling, fysioterapi och kuratorstöd för personer som upplevt tortyr, krig eller flykt. Här har vi samlat röster från några av våra före detta patienter som har genomgått behandling och idag arbetar som Peer Supporters på våra center.
Gå direkt till
Många som flytt till ett nytt land beskriver känslan av att stå mellan två världar. Delvis på grund av oro för familjen som är kvar i hemlandet, och delvis på grund av minnena man bär med sig. För Salim kom ensamheten smygande när han kom till Sverige. Salim uttrycker det så här:
– Ensamheten växer och växer.
Han hade lärt sig att inte visa känslor. Många känner igen sig i det, som man ska man vara stark och inte prata om hur man mår. Det gjorde det svårt för Salim att söka hjälp. Salim berättar:
– Du är en man, visa inte känslor, en man gråter inte. Det sätter spår i dig i bakhuvudet, att det betraktas som svaghet.
Vändpunkten för Salim kom den dag han insåg att hans mående påverkade hans son. Han orkade inte längre leka. Det blev gnistan som fick honom att ta det första steget till att söka vård.
– Nu får du skärpa dig. Ta tag i det här…för hans skull.
Det var svårt att börja prata om allt det svåra. Men när Salim gjorde det började han förstå sina känslor. Sakta kom glädjen tillbaka. Salim vill att fler ska våga söka hjälp.
– Det finns människor som har kunskap och kan vägleda dig. Det är något du förtjänar.
När Adam kom till Sverige trodde han att det svåra skulle ligga bakom honom. Men kroppen reagerade fortfarande på minnena som om faran fanns kvar.
– Kroppen hänger ihop med hjärnan när minnena kommer. Kroppen reagerar på händelserna som hänt.
Det gjorde det svårt för Adam att studera och vara närvarande i vardagen. Först när han kom till Svenska Röda Korsets behandlingscenter kände han en trygghet han länge saknat. Psykologens ord vid första mötet fastnade:
– Du är inte ensam, vi finns här att hjälpa dig.
Traumabehandling innebär oftast samtal med psykolog eller psykoterapeut, och ibland även kontakt med en fysioterapeut. Tillsammans gör man en vårdplan där målsättningar och behov blir tydliga, så att behandlingen kan anpassas utifrån varje persons situation.
Hos psykologen arbetade Adam med de svåra minnena och hos fysioterapeuten fick han hjälp att minska stress, ångest och smärta genom exempelvis andningsövningar och kroppsliga övningar. För Adam blev detta avgörande.
– När kroppen lugnar ner sig känner jag mig också lite lugnare.
Med tiden märkte han hur kroppen reagerade mindre och hur han kunde prata om det som hänt utan samma rädsla. Idag mår Adam bättre och vill uppmuntra andra att ta steget att söka hjälp.
När Mirlinda kom till Sverige tog hon hand om sina fyra barn och försökte skapa trygghet. Men minnena från kriget fanns kvar och gjorde att hon fortfarande kände sig rädd.
– Innan behandlingen vågade jag inte göra någonting. Jag vågade inte gå ut, promenera själv och jag var rädd för min skugga.
Många som flytt till ett nytt land känner ett stort ansvar för familjen och vardagen. Då glömmer man ofta att ta hand om sig själv och lyssna på sin kropp. För Mirlinda kom vändpunkten när kroppen inte längre orkade.
Genom kontakt med en fysioterapeut och psykolog, öppnades möjligheten att stanna upp, prata och bearbeta det som gjort ont, upplevelser och minnen.
– Jag vill inte sitta i den svarta lådan som jag var i förut. Jag vill gå ut från den svarta lådan.
Naturen blev en viktig del av hennes återhämtning. Ute kände hon lugn och kunde släppa de jobbiga minnena en stund. Ute i naturen kunde Mirlinda släppa de dåliga minnena och gå ut ur den svarta lådan.
Idag känner Mirlinda stolthet över de steg hon tagit. Hennes budskap är tydligt: det är viktigt att söka hjälp. Att våga prata, dela sina upplevelser och ta sina behov på allvar är ett första steg till att må bättre.
På Svenska Röda Korsets Behandlingscenter möter vi personer som mår dåligt till följd av tortyr, krig eller en traumatisk flykt. Många av de patienter vi möter känner stigma, ensamhet och skam. Många kan också ha svårt att lita på andra.
