"Jag känner mig fri på cykeln!"

– Kom ihåg att bromsa!

Det blåser hårt på parkeringen vid Lindängens centrum där ett tiotal kvinnor tränar på att cykla tillsammans med Sara Tellander och hennes volontärkollegor. Sara hojtar, peppar och instruerar. En del av kvinnorna vinglar, medan andra far fram i full fart eller tränar på att cykla i en bana av brandgula koner.

Wiam Abdulal är en av kvinnorna som kommit till Röda Korsets cykelskola den här tidiga vårkvällen. Hon har bott i Sverige i mer än tjugo år, men aldrig fått chans att lära sig cykla. Nu är det dags. Och trots att det är första gången hon är med går det riktigt bra. Det tar ett tag att våga släppa fötterna från marken, men snart far hon iväg.

Wiam Abdulal cyklar på vår cykelskola i Lindängen.

– Jag var rädd innan, men tänkte att det här ska jag klara. Och det går ju, säger hon glatt när hon andfått pausar en stund mellan varven på parkeringen.

Cykelskolan i Lindängen är gratis och till för alla vuxna, men nästan alla som deltar är kvinnor. I alla åldrar och med en bakgrund i flera olika länder som Libanon, Afghanistan och Syrien. Sara Tellander är den drivande kraften bakom skolan.

– Att cykla är en slags integration i samhället. Här i Malmö cyklar nästan alla. Vid sidan om att det är bra för hälsan kan det också ge jobb. Hemtjänsten kräver till exempel att anställda kan cykla. Vi har haft flera kvinnor som efter en kurs här kommit för att be om cykelintyg för att söka jobb.

Gruppen träffas två gånger i veckan, vår och höst, på parkeringen. Kursen inleds med lite teori och sen är det dags att sätta på knäskydd, gul väst och hjälm för att ge sig ut.

– Det är så härligt att få se kvinnorna lära sig och växa med det. Jag får så mycket energi av att vara här. Det spelar ingen roll hur trött jag är när jag cyklar hit, väl hemma igen på kvällen är jag glad och fylld av all glädje jag sett och fått ta emot.

Sara Tellander engagerade sig i Röda Korset för sju år sedan. Hon berättar att hon ville göra något som motvikt till den rasism och rädsla hon såg i sin närhet.

– Jag tror att vi får ett bättre samhälle om fler engagerar sig frivilligt för varandra. Det finns så mycket hat och rasism, jag tycker det är viktigt att visa att motsatsen också existerar. Förhoppningsvis kan mitt bidrag göra någon skillnad någonstans, bidra till medmänsklighet och komma med kärlek på nåt sätt.

Efter en timme ute på parkeringen är de flesta trötta och lite kalla av den hårda vårvinden. Det är dags att avsluta och leda in cyklarna till förrådet på Framtidens hus i Lindängens centrum, en lokal där Röda Korset samsas med en rad andra verksamheter.

– Jag känner mig så fri på cykeln, säger Wiam när hon parkerar och vinkar hej och på återseende till Sara. Tänk, nu kan jag snart cykla till mitt jobb. Och vara ute och cykla med mina barn. Det är fantastiskt.

Text: Anna Lithander