Ingrids besöksvän bryter ensamheten

Första gången jag upplevde ensamhet var för sju år sedan. Jag hade aldrig tidigare i livet aldrig känt mig ensam, men efter min sambos bortgång blev det tomt. Jag vande mig så sakteliga vid att vara ensam, men kände ett behov av att träffa en annan människa.

Efter ett par år tog jag kontakt med Röda Korsets Väntjänst för att fråga om någon kunde komma och besöka mig. Först kom en person som intervjuade mig för att lära känna mig lite. Sedan kom Annelie som sedan dess är min besöksvän. Hon har kommit till mig regelbundet och vi två pratar om vad som händer i världen och spelar kort. Besöken betyder mycket för mig.

Förutom Annelie och telefonsamtal från släktingar får jag böcker från biblioteket levererade hem till mig. Jag njuter av att läsa och man blir aldrig för gammal för att lära sig nytt. Under coronapandemin har jag varit tvungen att isolera mig i mitt hem, men jag och Annelie håller kontakten och hon handlar åt mig.

Coronan är jättetråkig, det är det minsta man kan säga, men en sak har jag lärt mig och det är att man själv behöver söka kontakt för att bryta ensamheten. Det kanske inte hjälper alla, men det har hjälpt mig. Nu ringer någon nästan varje dag så att jag inte ska känna mig alldeles ensam. Och så har jag ju Annelie från Röda Korset.